Många upplever området runt Resecentrum i Uppsala som en otrygg plats. Polis och lokal media rapporterar om brottslighet och social oro.
Det är olyckligt, men problemen är inte unika för just Uppsala. Vi tror inte att de i första hand ska lösas med fler väktare, utan med mer aktivitet och stadsliv.
Stationshuset rymmer flera caféer och restauranger från större kedjor och ett antal sittbänkar för väntande resenärer. Bänkarna är gratis men kaffet kostar pengar. Inget konstigt med det.
Men Uppsala saknar centrala, icke-kommersiella och offentliga mötesplatser dit alla är välkomna.
Resecentrum är som klippt och skuret för en sådan plats, dit både Uppsalaborna och hitresta besökare kan välkomnas på ett sätt som väcker nyfikenhet och intresse.
Uppsala växer så det knakar och vi behöver fylla på med platser för kultur och möten. I stadsbyggnadssammanhang framhålls vikten av att skapa offentliga och demokratiska mötesplatser som gator, torg och parker. De är oumbärliga, men med ett klimat som vårt behöver vi också kunna träffas och delta i folklivet inomhus.
På cykelparkeringen söder om resecentrum planeras i dag för ett cykelgarage i två eller tre våningar. Det är bra. Uppsala är en cykelstad och framtiden tillhör cykeln. Men stadens mest centrala mark kan och bör användas till mer än parkering.
I stället för ett renodlat cykelgarage föreslår vi en byggnad som i bottenvåningen innehåller en publik mötesplats.
Cyklarna placeras på två övre våningar med ramp och cykelhiss. Huset skulle kunna fungera som Uppsalabornas vardagsrum och samtidigt vara en aktiv och spännande välkomsthall för besökare som kommer hit med tåg eller buss.
Uppsalas nya vardagsrum kan innehålla en biblioteksfilial, uppehållsyta med tidningar, schack etcetera, kanske en liten scen och en hörsal. Det vore en självklar plats för Destination Uppsala, en naturlig träffpunkt vid stadens stora evenemang och bästa läget för turistinformation. Varför inte låta konstmuseet annonsera sig genom en mini-filial? Varför inte ge plats åt pop-uplokaler där lokala kaféer, restauranger eller andra verksamheter kan hyra in sig en kortare tid i stadens mest välannonserade läge?
Här når man 40 000 tågresenärer och dessutom en stor mängd bussresenärer och förbipasserande varje dag.
Som förebild nämner vi gärna ett nytt litet bibliotek i Göteborg. ”300m2” som filialen kallas öppnade 2011 som ett provisorium när stadsbiblioteket byggdes om. Det är nästan alltid öppet och rymmer böcker, musik, film och inte minst dagstidningar och tidskrifter i mängd. Placeringen vid Göteborgs stora kollektivtrafikknutpunkt Brunnsparken, ett stenkast från centralstationen, gör den lättillgänglig för göteborgare från alla stadsdelar. Under ombyggnaden var ”300m2” det bibliotek som skrev ut flest nya lånekort och hade flest besökare av alla stadens bibliotek.
Det här skulle behöva hända nu. Planeringsprocesser är långa.
I väntan på beslut om hur platsen långsiktigt ska utformas och användas föreslår vi en tillfällig och demonterbar byggnad som enkelt kan förändras eller plockas ned för att kunna återuppföras på andra ställen. Östermalmshallens provisorium på Östermalmstorg i Stockholm är ett fint exempel på en tillfällig byggnad som berikar sin omgivning. Med en enkel träkonstruktion och billiga material har man skapat en byggnad som blivit uppskattad, prisbelönt och välbesökt.
Vi tror att kommunen, institutioner och näringsliv skulle kunna samarbeta för att skapa en ny, spännande mötesplats som samtidigt blir ett skyltfönster där tiotusentals människor passerar varje dag.
Chansen för Uppsala är unik.
Nina Wittlöv Löfving, arkitekt SAR/MSAAnders Tväråna, arkitekt SAR/MSAMartin Ehn Hillberg, landskapsarkitekt LAR/MSA, alla delägare i White arkitekter