Allt fler börjar inse att ved är en alldeles för värdefull råvara för att bara eldas upp.
Energiskogsodlarna i Sverige drabbas i dag av så stora ekonomiska bekymmer att många väljer att helt enkelt plöja upp sina odlingar. Orsaken till problemen är landets import av sopor från olika delar av Europa, import av rivningsvirke från bland annat Norge och till och med import av torv som ursprungligen kommer från Vitryssland.
Dessa utländska ”energiråvaror” konkurrerar helt enkelt ut flisen från den svenska energiskogen.
Detta beror inte minst på att värmeverken i Sverige får betalt för att de tar hand om andra länders ”avfall”. Samtidigt finns risk för att oönskade ämnen och bekymmersamma organismer förs in i vårt land.
Men nu tycks nya idéer och lite annorlunda tankegångar vara på väg. Allt beror på att våra skickliga växtförädlare har lyckats framställa Salixkloner med ett annorlunda växtsätt (morfologi) jämfört med de gamla klonerna. I täta planteringar skjuter dessa nya kloner bara två till tre skott per stubbe. Eftersom de nya klonerna har en mycket hög tillväxtpotential speciellt på längden, bildas få, men mycket långa skott redan efter några år.
Sedan fortsätter de på den inslagna vägen år efter år i stort sätt utan självgallring.
Planteras då dessa kloner tätt med kanske ett förband (plant- x radavstånd) av 0,4 x 0,7 meter får man en energiskog med upp till 30 000 stammar per hektar. Och det allra intressantaste är att man får en produktion som mer än väl fördubblas i förhållande till dagens odlingsresultat.
Produktionen av vedbiomassa i den gamla energiskogen är i absolut bästa fall tio ton torrsubstans per hektar och år. Med de nya klonerna med annorlunda morfologi och med mycket tätare planteringsförband blir det annorlunda. Preliminära resultat från VPP (Vombsjösänkans pil- och poppelpark) antyder att denna produktion skulle kunna fördubblas.
Men här dyker naturligtvis nya problem upp. Kan de gamla planteringsmaskinerna användas?
Troligen kan detta ske efter en del justeringar. Dock kommer planteringskostnaderna att avsevärt fördyras. Detta beror på att det åtgår tre gånger så många sticklingar, om man använder dessa nya planteringsförband jämfört med de gamla.
Skördemaskinerna kan definitivt inte användas, eftersom det inte finns plats för hjulparen i de täta raderna. Men här kommer befintliga gallringsmaskiner väl till pass. De är utrustade med en lång arm (tio meter) på vilken det sitter ett speciellt skärhuvud monterat längst ut. I odlingar med de här föreslagna täta förbanden, anläggs körstråk på var tjugonde meter, så att dessa skördemaskiner kan ta sig fram.
Ovanstående forskningsresultat ger oss intressanta vinkar i energifrågan. Resultaten pekar ut, vilka möjligheter som Sverige, och många andra länder har att producera stora mängder vedbiomassa för energiändamål och andra nyttigheter.
Dessa idéer blir ännu mera intressanta, då man ser alla dessa nya energiföretag som skapas och byggs upp. De bygger helt och hållet på vedråvaran som bas för sin verksamhet. Exempel på sådana företag är det Stockholms Universitetsbaserade Kat.2biz.
Detta företag har arbetat fram en helt ny metod för att skilja ut cellulosafibern från ligninet och hemicellulosan. De sistnämnda ämnena bli sedan råvara för fordonsbränsle. Det förstnämnda tar textilbranschen hand om.
Det allra senaste inom detta område är ett KTH-baserat företag, Phoenix Biopower AB, som anser sig kunna göra el direkt av ved. Man är till och med så effektiv att man menar sig kunna komma upp i en verkningsgrad av hela 60 procent i framtiden.
Tillämpning av här ovan redovisade forskningsresultat i stor skala skulle innebära att ”kriget” mot importerade sopor, rivningsvirke och torv skulle intensifieras och till och med vinnas.
Det är kanske till och mer så, att inte bara energiskogsodlarna skull vinna på den processen. Kanske är det så att vi i Sverige skulle undvika att få in i vårt land oönskade organismer och inte minst en hel del miljöfarliga produkter, som vi kan ha svårt att rena utsläppta rökgaser ifrån.