I en debattartikel (9/4) riktar juriststudenterna Eira Arb Zackrisson och Lisa Ljunggren kritik mot juristutbildningen i Uppsala för att den enligt deras mening inte innehåller tillräckliga inslag av ”normkritik”. Jag delar inte alls deras bedömning. Normkritik är tvärtom en viktig del av både den juridiska utbildning och forskning som bedrivs vid Juridiska fakulteten i Uppsala.
Rättsliga normer skapas av en rad olika beslutsfattare som parlament, domstolar och myndigheter. I juristutbildningen förmedlas kunskap om innehållet i dessa normer. En betydelsefull del är utbildning i den juridiska metoden, som bland annat innebär att kunna använda och värdera olika rättskällor. Ett betydande ansvar ligger på studenterna att i mindre grupper, ”basgrupper”, förbereda svar på uppgifter som därefter presenteras och diskuteras på seminarierna. Lärarens uppgift är i hög grad att lotsa studenterna fram till möjliga svar på de fingerade fall som ska lösas.
En viktig del inom ramen för den undervisningen är också att kritiskt ifrågasätta innehåll och utformning av de olika rättsliga normerna. Uppfyller lagen de mål och principer som riksdagen har uppställt i lagen och dess förarbeten? Är svensk lag förenlig med Sveriges internationella åtaganden i folkrätt och EU-rätt? Hur sköter Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen uppgiften som prejudikatinstanser? Hur bidrar de rättsliga normerna till att främja mål som likabehandling, jämställdhet och hållbar utveckling? Detta är exempel på normkritiska frågor som genomsyrar både den juridiska utbildningen och forskningen vid Juridiska fakulteten i Uppsala.
Normkritik tas på allvar och fakultetens höga kompetens tas också i anspråk som en viktig remissinstans i lagstiftningsarbetet och i den allmänna debatten.
Mattias Dahlberg, dekanus, professor vid Juridiska fakulteten, Uppsala universitet