Folkpartiet går till val på det de kallar för ‘feminism utan socialism’. Gott så. Björklund levererar i sitt Almedalstal precis vad han säger att han ska göra – liberal feminism utan förståelse för samhällets strukturer och maktordningar. Folkpartiet vill nämligen skapa en grupp av elitlärare och elitsjuksköterskor som ska tjäna femtusen kronor mer än andra som utför samma jobb. Under de senaste åren har Folkpartiet jobbat länge och flitigt tillsammans med Kristdemokraterna för att skapa en välfärd som bygger på konkurrens framför jämlikhet. Men alliansens välfärdsexperiment kommer inte att skapa jämställdhet bara för att man kallar det feminism.
Förslaget kommer att slå fel på grund av dess utformning. De människor i samhället som vi föreställer oss är mest kompetenta kommer att få femtusen kronor mer än andra som utför samma jobb.
Samhällets strukturer medför att det är lönerna för män – inom skolorna och sjukvården – som kommer att höjas mest. Det handlar heller inte om små belopp. Femtusen kronor mer ska män ha än kvinnor, inte för att de egentligen är mer kompetenta, utan för att samhället fortfarande värderar män presterar högre. När Folkpartiet säger att förslaget är feministiskt menar man att det är det för att samma konkurrensvillkor som används inom företagsvärlden skapas inom välfärden.
Men det är svårt att hitta exempel på företag som har infört liknande reformer. Förslaget återfinns bara i militären, som fortfarande tillämpar kraftiga hierarkier i sina arbetsmetoder. Skillnaden mellan de normer och värderingar som driver militären och välfärden är total.
I varje test sticker lärare ut genom att efterfråga högre jämlikhet, högre likvärdighet, och mer rättvisa spelregler för alla lärare och elever, oavsett kön, bostadsort och familjebakgrund. Ingenstans nämner dessa att de önskar högre hierarkier och fler skillnader. Ingenstans nämner heller sjuksköterskor att de vill ha ökade löneskillnader och högre konkurrens inom vårdsektorn. Jämlikhet och rättvisa borde fortsätta vara välfärdssektorns ledord.
Lärare och sjuksköterskor har inte samma förutsättningar som andra att strejka och hävda sina rättigheter. När de strejkar drabbas eleverna och vårdtagarna. Det betyder att kommuner och landsting kan spela fult och vägra dem rättvisa löner och arbetsvillkor. Egentligen borde ansvaret ligga fullt ut på kommunerna och landstingen: De som har skapat ohållbara villkor för vårdarbetarna och lärarna. Men istället försöker man att dölja skulden genom att lägga ännu större ansvar på individerna inom välfärdssektorn. Vi borde inte låta Folkpartiet skylla ifrån sig för att det går dåligt. Ansvaret måste till syvende och sist alltid ligga på ledningen och de spelregler och arbetsvillkor som vi har satt upp i sektorer som halkat efter. Inte på de anställda.
Inom jämställdhetsarbete har man länge utgått från en grundläggande princip: lika lön för lika arbete. Aldrig mer ska män få gå före kvinnor som är minst lika duktiga, minst lika kompetenta, och minst lika värda samma lön för det arbete de utför. Vill Folkpartiet sätta den principen ur spel? Vill de göra lönerna mer ojämställda?
Folkpartiet verkar tro att förslaget är feminism bara för att man genomför det i en kvinnodominerad sektor. Feministisk politik borde handla om att lyssna till lärarkårens och vårdarbetarnas krav på generella löneökningar och bättre arbetsvillkor. Att höja lärarlönerna, att höja lönerna i vården, och att ge kvinnodominerade sektorer löner som matchar det hårda och viktiga arbete de de facto utför. För mig handlar feminism om att ge alla människor som utför samma arbete lika ekonomiska möjligheter och förutsättningar att forma och uttrycka vilka de är, oavsett kön, klass, eller bakgrund. Vad betyder feminism egentligen för Björklund?
Erik Thor, driver bloggen progressiv.nu