Militärteoretikern Carl von Clausewitz myntade uttrycket Nebel des Krieges, ”krigsdimma”. Den skapas när styrkor inte förstår fienden, terrängen eller sig själva. Skälen är avsaknad av data, eller oförmåga att tolka dem. I sådan dimma befinner sig Socialdemokraterna.
Politik ska inte vara ett krig, utan ett förbättringsarbete. Ändå präglas sjukvården i dag inte av långsiktighet och kvalitetsarbete, utan av taktik och panikartade utspel.
Socialdemokraterna vet inte vad de vill använda sin makt till, bara att andra vill åt den och att den måste försvaras till varje pris. Energi ödslas på analys av den borgerliga fiendens avsikter, gruppering och stridsvärde, i stället för åt att leda, styra och arbeta med fokus framåt, uppåt.
Efter drygt halva mandatperioden borde det gå att urskilja om de rödgröna håller sina löften om ordning och reda, vård i tid, bättre personalpolitik och sänkt bussavgift.
Stängda vårdplatser, de längsta vårdköerna någonsin och höjd skatt är tyvärr bara några exempel på att löftena knappt räckte förbi valdagen.
Inom ett år bröts till och med deras löften till varandra – trepartikontraktet som tecknats inför valet revs upp, och Vänsterpartiet lämnade majoriteten.
I stället för löftena sjösattes en ny, stor politisk apparat med fler nämnder – en direkt broms för sjukvården. I Harvard Business Reviews påtalar Ron Ashkenas hur omorganisationer bryter relationer, så att arbetet avstannar.
Han beskriver hur varje omorganisation kan kosta mer än ett års innovation. Tid vi inte har.
Denna politiska byggnadskonst har därtill kostat landstinget pengar som kunde ha använts till sjukvård.
Hälsotillståndet i regionens sjukvård är ingen feelgood-läsning:
Vårdgarantin uppnås inte.
Sjukfrånvaron ökar hos de anställda.
Allt fler patienter drabbas av farliga trycksår och det kvalitetsarbete Socialstyrelsen kräver är rödflaggat efter politiskt stopp.
1) Vad vill de rödgröna göra åt köerna? Tusentals fler i vårt län väntar idag mer än tre månader på vård som deras läkare redan fastställt att de behöver. Åtgärder: nedlagda vårdval och indragen rätt för vårdcentraler att remittera till psykoterapi. Hur många som får vård inom sextio dagar (kömiljarden) mäts inte ens längre.
2) Vad vill S göra för friskare personal som vill stanna hos oss? Som bäst försöker man i dag lappa och laga. Som exempel hanteras inte krisen i förlossningsvården med förbättrad personalpolitik, utan med att efter tre års noggrann tjänstemannaberedning plötsligt panikpressa igenom ett ofinansierat beslut om modern neontalavdelning.
3) Vad vill S göra åt varningarna om att pengarna är slut senast 2019? Regionledningen applåderar i dagarna sig själva över regionens ekonomi. De glömmer den långsiktiga prognosen, liksom skälet till att pengarna just nu sparas: patienter i kö och personal som säger upp sig. Kortsiktigt är det nämligen billigare att låta bli att ge sjuka människor vård.
Kortsiktigt är vakanta tjänster en besparing. Långsiktigt står vi inför en ren katastrof.
Ett löfte har man hållit med råge: utreda patientmaten. Under över ett år utreddes den. Igen. Eftersom en tidigare utredning inte gav efterfrågat resultat turnerade de rödgröna och inspirerades av sjukhuskök och mat i Kalmar, Oslo, Växjö och Köpenhamn. Nota: 700 000 kronor för en utredning som redan genomförts.
Under tiden har det tilltänkta köket stigit i pris, enligt vissa redovisningar med så mycket som 90 miljoner kronor.
von Clausewitz ”krigsdimma” skingras med kunskap, kommunikation och ledarskap, och genom att ledningen tränas i att fatta beslut. Vi kräver att Socialdemokraterna och Miljöpartiet kliver ut ur sin dimma och axlar det ansvar de fått av väljarna – att leda sjukvården framåt. Inte minst ser vi fram mot att regionens näst största arbetsgivare inleder ett arbete för att sjukvårdens anställda ska trivas och stanna kvar.
Nina Lagh, regionråd (M)
Lina Nordquist, regionråd (L)
Stefan Olsson, regionråd (M)
Johan Örjes, regionråd (C)
Anna-Karin Klomp, regionråd (KD)