I dag drivs fler än hälften av de privat drivna vård- och omsorgsföretagen av en kvinna. I övriga näringslivet är motsvarande siffra färre än tre av tio. Därför kallar vi vår bransch Sveriges mest jämställda. Nu hotar förslagen i Ilmar Reepalus välfärdsutredning verksamheternas överlevnad. Där föreslås ett vinsttak på max sju procent på det ovanliga begreppet operativt kapital, vilket gör det i princip omöjligt att driva såväl små som stora tjänsteföretag.
Åtta av tio välfärdsföretag skulle gå mot undergång ifall Reepalu-utredningens förslag genomförs. Inom primärvården skulle vart fjärde företag tvingas gå med förlust. Det visar revisionsföretaget PwC i en genomgång av 18 500 företag som skulle beröras av regleringen.
En av de mer avgörande frågorna för Sverige är hur vi organiserar framtidens välfärd. Behovet av vård och omsorg är stort och kommer att öka med en åldrande befolkning och tilltagande pensionsavgångar. För att inte välfärden ska kollapsa när privata vårdcentraler, hemtjänstföretag, äldreboenden eller andra vård och omsorgsverksamheter tvingas läggas ner på grund av en vinstbegränsning, måste kommuner och landsting omedelbart bygga upp motsvarande verksamhet. Annars leder vinsttaket till en total katastrof för tiotusentals brukare och patienter. Men beredskap saknas, enligt en undersökning som Demoskop på Vårdföretagarnas uppdrag genomfört bland drygt 4 000 kommunpolitiker över hela Sverige.
Sju av tio kommunpolitiker känner över huvud taget inte till om behovet av beredskap att ta över verksamheten diskuterats i kommunen. Ändå handlar det om en gigantisk omställning som skulle krävas. En fjärdedel av all hemtjänst och en femtedel av platserna i äldreboenden drivs av väl fungerande företag som hotas av vinsttaket. 57 procent av de HVB-hem som kommunerna anlitar drivs i privat regi. Inom personlig assistans har över 65 procent av de assistansberättigade valt en privat utförare.
Utan ett överskott kan verksamheten inte bygga upp en ekonomisk buffert inför sämre tider. Det blir också svårare att investera och utveckla verksamheten när långivare blir skeptiska till att låna ut pengar då de ser en risk att medlen inte kan återbetalas. Om ett vinsttak införs kommer omställningen bli en organisatorisk och ekonomisk utmaning som svensk välfärd aldrig tidigare stått inför. Och de socialdemokratiska politiker som har att verkställa välfärdspolitiken ute i kommunerna tror varken på motivet till vinsttaket eller att det kan bli verklighet.
Uppfattningen att ett stopp för vinstutdelning skulle ge mer resurser till välfärden – som Vänsterpartiet hävdar – har litet stöd bland de socialdemokratiska politikerna i kommunerna. Bara 21 procent tror att omfattningen av välfärdstjänster ökar om vinstdrivande företag tvingas bort på grund av vinstbegränsningar.
Ett annat inslag i teorin om vinsternas förbannelse säger att vinstdrift går ut över kvaliteten. Men inte heller här instämmer majoriteten av kommunpolitikerna. 41 procent av socialdemokraterna tror att kvaliteten ökar ifall de vinstdrivande alternativen försvinner vid en vinstreglering. Hela 91 procent av Sveriges befolkning anser att det är viktigt att kunna välja var man ska bo när man behöver äldreomsorg och 84 procent anser att valfrihet inom sjukvård är viktigt.
Är Socialdemokraterna på det nationella planet så ideologiskt drivna att de vill genomföra en kostsam, anti-valfrihetsreform som experter avfärdat och inte ens de egna kommunpolitikerna tror kommer öka resurserna eller kvaliteten i välfärden? Det vore inte bara häpnadsväckande, utan också ett tydligt underkännande av pragmatiska lokalpolitiker runt om i landet.
Håkan Tenelius
Näringspolitisk chef Vårdföretagarna