Varje år upphandlar offentlig sektor varor och tjänster för över 600 miljarder kronor från privata företag. Det kan handla om till exempel äldreboenden, IT och konsultjänster. I en kommun läggs ofta 25–30 procent av den totala budgeten på upphandling. I Uppsala handlar det om 3–3,5 miljarder, även om så mycket som 5 miljarder skulle kunna bli föremål för upphandling. Självklart måste vi politiker ta ett ansvar för att dessa skattepengar används rätt.
Nu diskuteras att införa den så kallade ”Vita Jobb-modellen” för offentlig upphandling i Uppsala. En del väljer i stället att kalla den för ”Röda Jobb-modellen” – inte utan anledning.
Det är nämligen en idé som tagits fram av LO och endast en lätt uppsminkad strategi för att facket ska kunna skaffa sig fler medlemmar och ökat inflytande gentemot arbetsgivarna med kommunens hjälp.
I den handbok som ligger till grund för modellen står det bland annat att facket ska agera som obetalda kontrollanter åt kommunen. De ska kunna gå ut och göra oanmälda besök på företag och där kunna begära ut alla dokument de anser sig vilja kontrollera. Det står också att lönelistorna ska jämföras med fackets egen medlemsförteckning. De anställda som inte finns med i fackets lista ska kontaktas personligen och ”erbjudas” medlemskap. Företag som inte har tecknat kollektivavtal ska varslas om blockad av facket.
I praktiken innebär det att företag och deras anställda tvingas in i kollektivavtal och fackligt medlemskap om de vill leverera till kommunen.
Svenska fackförbund är viktiga och bidrar till utveckling, med värdefulla kunskaper till samhället och service till sina medlemmar, det ska vi värna. Men det är viktigt att hålla isär fackets och myndigheters olika roller.
Det är inte märkligt att man från arbetsgivarhåll har reagerat kraftigt mot denna modell som är ett intrång i den svenska modellen där arbetsgivare och fack under många år själva har förhandlat kring balansen mellan företag och fack.
Med Vita jobb-modellen får fackliga ombudsmän fullständig insyn i företagen och får dessutom stå för en myndighetsutövning som normalt sköts av Skattemyndigheten.
Mot detta har Svenskt Näringsliv protesterat, och sedan februari ligger det en anmälan hos Konkurrensverket där man begär att verket ska uttala sig om den föreslagna modellen i själva verket handlar om otillåten myndighetsutövning. Fortfarande efter åtta månader har verket inte kunnat komma med ett utlåtande – något som kan ses som en signal om att detta i alla fall är en högst tveksam lösning.
Ingen vill att oseriösa företag ska konkurrera ut seriösa, men vi vill också ha fler anbudsgivare – inte färre.
Folkpartiets inställning är att Uppsala ska vara en företagarvänlig kommun, och då lämpar sig inte Vita jobb-modellen, så som den hitintills presenterats.
Många företag vill ha mer kontroll och uppföljning av sina leveranser till offentliga upphandlare, men det måste ske på rätt sätt. Många större företag har till exempel ett samarbete med Skattemyndigheten, där man varje dag får en uppdatering om det är någon underleverantör som ligger efter med skatten.
Man bör också prata med företagen om hur de vill att uppföljningen ska gå till, så att de känner sig trygga, även om en konkurrent vinner upphandlingen.
Sist men inte minst bör man arbeta för en mer strategisk inköpsfunktion, där man säkerställer att oseriösa aktörer inte kommer in från början.
Den föreslagna modellen handlar om att med hjälp av gratis arbetskraft städa i efterhand när saker har gått fel. Dessutom riskerar den att skrämma bort många, framförallt mindre, företag. Det är fel väg att gå för Uppsala.
Mohamad Hassan
kommunalråd (FP)