Det är med högt ställda förväntningar och stor nyfikenhet som 500 av världens främsta forskare på området genus och politik denna vecka samlas i Sverige, när Uppsala universitet står värd för den fjärde upplagan av ECPG (the European Conference on Politics and Gender) – den hittills största konferensen i världen på området.
Sverige har länge legat i framkant när det gäller jämställdhet, med en internationellt sett stor andel kvinnor i politik och arbetsliv och en jämförelsevis stor andel män som väljer en aktiv och närvarande roll i hem och familj.
Sett i ett globalt, och även europeiskt, perspektiv framstår den ”svenska modellen” fortfarande som ganska ovanlig.
Både i Sverige och internationellt finns en allt större insikt om att samhällsutvecklingen inte kan förstås fullt ut om vi inte belyser de olika förutsättningar som män och kvinnor lever under i politiken och i samhället. Ett genusperspektiv på statsvetenskapliga frågor har därför blivit allt vanligare – men det har långt ifrån alltid varit en självklarhet. Som forskningsområde betraktat är det relativt nytt, många forskare har upplevt ett visst motstånd, och särskilda satsningar på genusforskning har inte alltid välkomnats av andra forskare.
Men med sina analyser av makt och könsrelationer är forskning om genus och politik nödvändig för att hantera de politiska, ekonomiska och kulturella utmaningar som världen, Europa och Sverige står inför i dag.
Låt oss här skissa på några av de stora, och vitt skilda, samhällsutmaningar som forskning inom genus och politik hjälper oss att bättre förstå och effektivare hantera. Den första utmaningen handlar om konsekvenser av väpnade konflikter. Dessa konflikter involverar och påverkar män och kvinnor på olika sätt. Majoriteten av dem som såras eller dödas i regelrätta strider är män, men kvinnor är mer utsatta för sexuellt våld och har oftare sett en familjemedlem dödas.
Dessa olika erfarenheter av en och samma konflikt, och de skilda trauman de genererar, måste beaktas vid mottagande av individer på flykt eller för att åstadkomma hållbar fred.
En andra utmaning rör möjligheterna att uppnå delad makt mellan män och kvinnor i politiskt beslutsfattande. Genom omfattande kvoteringsreformer världen över har andelen kvinnor i lagstiftande församlingar fördubblats på mindre än 20 år, till dagens nivå på 22 procent. Dock är män fortfarande i majoritet i samtliga världens parlament, så när som på numera världsledande Rwanda och Bolivia.
Det har dessutom visat sig svårt för kvinnliga parlamentariker att uppnå samma reella makt som män i det politiska arbetet. Mer jämställda parlament leder exempelvis inte självklart till att nya politikområden prioriteras.
En tredje utmaning rör våra arbetsmarknader, som genomgår ständiga anpassningar till en alltmer globaliserad omvärld. Dessa förändringar får olika konsekvenser för män och kvinnor. Exempelvis har kvinnor i Sverige oftare tidsbegränsade anställningar än svenska män. Och de är än mer överrepresenterade i de mest osäkra visstidsanställningarna såsom anställning per timme och vid behov.
Samtidigt finns inom forskningen en insikt om att kvinnors underordning på arbetsmarknaden till viss del har sin grund i hemmet.
En avslutande utmaning handlar därför om hur vi uppnår en jämställd familj. På de flesta håll i världen, inklusive delar av Europa, är idén att pappor ska stanna hemma från jobbet och ta hand om barnen fortfarande otänkbar. Trots de steg som tagits i Sverige mot ett delat föräldraskap finns en historia av tröghet och motstånd även här.
Under utbyggnaden av föräldraförsäkringen har krav på fler pappamånader ofta initialt avvisats av politikerna, av både ideologiska och valstrategiska skäl.
När Uppsala i dagarna tre står i centrum för forskning om genus och politik ges tillfälle att belysa dessa och andra samhällsutmaningar som världen står inför. Bland annat diskuteras utvecklingen i Ukraina, den ekonomiska krisen och den växande högerextremismen i Europa i ett rundabordssamtal mellan EU-parlamentariker och forskare. Konferensen ger oss också möjlighet att blicka framåt och begrunda vilka nya utmaningar som väntar runt hörnet, i kölvattnet av exempelvis nya terrorhot och konfliktlinjer, utökade migrationsströmmar, finanspolitisk osäkerhet och förändrade arbetsmarknader.
Om svensk forskning om genus och politik ska stå sig fortsatt stark – och svensk jämställdhetspolitik även fortsättningsvis ligga i internationell framkant – är det centralt att goda förutsättningar ges för att bättre förstå och hantera dessa utmaningar.
Christina Bergqvist, professor, statsvetenskap, Uppsala universitet
Elin Bjarnegård, forskare, freds- och konfliktvetenskap, Uppsala universitet
Pernilla Tunberger, doktorand, statsvetenskap, Uppsala universitet
Pär Zetterberg, docent, statsvetenskap, Uppsala universitet