Vad är det Solveig Zander vill säga i sin replik på vår artikel om förbättrad lagstiftning för funktionsnedsatta (UNT Debatt 16/10)? I stället för att i ett enda ord beröra den sakfråga vi lyfter, kastar hon ur sig den ena efter andra felaktiga beskrivningen av vad vi har för regering och hur politik fungerar.
För det första är Miljöpartiet nu inget stödparti till en regering. Miljöpartiet ingår för första gången i Sveriges regering.Däremot hoppas vi i riksdagen kunna få stöd från bland annat Centerpartiet. Inte minst då Centerpartiet har en lång tradition av att agera just stödparti, senast under 1990-talet till dåvarande socialdemokratiska minoritetsregering.
För det andra är det extremt korta tidsperspektiv Zander rör sig med när hon kallar MP-S-regeringen för "historiskt mycket svag". Regeringen Ullsten är den mandatmässigt svagaste regering vi haft i modern tid, men även den kunde trots ett svårt parlamentariskt läge flytta fram positionerna inom flera områden. Låt oss ge nuvarande regering en chans innan den utvärderas.
För det tredje avfärdar Zander regeringsförklaringen som enbart en viljeyttring utan konkreta förslag. Det är kanske så alliansregeringen sett på sina regeringsförklaringar, men nu råkar vi ha kännedom om att mycket av det som upptogs i Stefan Löfvens regeringsförklaring förverkligas redan i budgetpropositionen, och annat kommer senare i andra propositioner.
Budgetreglerna gör att en minoritetsregering har goda möjligheter att få igenom sin budget. Vi är däremot mer oroliga för hur regeringens förslag till nya eller förbättrade lagar ska kunna lotsas genom riksdagen. Därav den utsträckta handen i vår förra artikel, med förhoppning om stöd för att minska de omfattande undantag som finns i lagstiftningen om diskriminering av människor med funktionsnedsättning. Var alliansregeringen stod i frågan vet vi. Men hur de enskilda borgerliga partierna står är en öppen fråga.
Törs vi hoppas på att Centerpartiet vill mer än vad den samlade alliansen ville, för att ge människor med funktionsnedsättningar bättre möjligheter att klara vardagen? Centerpartiet brukar ju ändå ofta säga sig vilja främja orättvisor och individens frihet. Så länge det inte rör sig om studentbostäder förstås.
Förändringarna i Byggnadslagen har inneburit att nya studentbostäder som byggs inte är lika tillgängliga för personer med funktionsnedsättningar. Detta trots att över en miljon personer har en funktionsnedsättning i Sverige i dag, och att gruppen som sådan generellt har en lägre utbildning än personer utan funktionsnedsättning. Utbildning ger jobb. Att ytterligare försvåra för en grupp personer som behöver stöd till att kunna studera för att sedan komma in på arbetsmarknaden var därför mindre genomtänkt politik av Centerpartiet.
Zander räknar upp en rad politiska förslag, men visar också att hon inte verkar förstå grundproblemet. Det går inte att bygga ett samhälle för alla om det inte först skapas möjlighet för alla att delta i det fullt ut.
Hur många sociala företag det än skapas räcker det inte, om personer med funktionsnedsättning inte kan ta sig till jobbet, inte kan komma in i fastigheterna eller ens kan ta del av information. Det är ju just småföretagen som undantas i den nya diskrimineringslagen.
Det är de personer som har störst funktionsnedsättning som också står längst ifrån arbetsmarknaden och som har betydligt lägre livskvalitet i en rad områden, i jämförelse med andra personer utan funktionsnedsättning. Många av dessa personer vill inget hellre än att kunna arbeta. Därför är det viktigt att skapa förbättrade möjligheter för alla människor att delta i samhället på lika villkor, och ett viktigt steg här är att slopa undantagen som finns i lagstiftningen om diskriminering av människor med funktionsnedsättning. Så har vi en bra början till en bättre funktionshinderpolitik som gynnar alla.
Niclas Malmberg, riksdagsledamot MP
Åsa Puide, ersättare i kommunfullmäktige, MP