Lisa Magnusson har i UNT den 3 november kommenterat vår debattartikel i DN ”Familjen är samhällets grundläggande enhet”. Hon menar att ”samhällets minsta beståndsdel förblir individen, inte familjen…”. Nåja. Hon har då också att bemöta FN:s konvention, där det entydigt slås fast att ”familjen är samhällets naturliga och grundläggande enhet…”
Det duger således inte att ställa individen mot familjen! Från politikerhåll ordas det nu och då, men enligt vår uppfattning alldeles för sällan, om familjens betydelse. Samtidigt övertar politiker den roll och beslutsfunktion, som generellt och naturligt bör tillhöra familjen. Vi menar att detta måste påpekas och faktiskt motverkas. Magnusson menar att vi skulle vilja ”upplösa skolplikten”, vilket är helt befängt. Tvärtom önskar vi att föräldrar ska ges möjlighet att engagera sig än mer i barnens skolgång, oavsett privat eller kommunal skolform.
Individualismen har i vårt land drivits så långt att vuxna individers vilja och intresse ställs framför barnets självklara rätt. Detta finner vi inte vara acceptabelt och i överensstämmelse med vad verkligheten fordrar. Ett av vårt lands största problem är barns och ungdomars psykiska ohälsa. Det är märkligt att detta oftast förtigs i samhällsdebatten. Inom socialtjänsten är man väl förtrogen med vilka svåra konsekvenser det får för barn, när familjen inte mår bra. Socialpolitiken bör därför vara inriktad på att uppväga familjers eventuella brister, inte att överta familjers roll.
Modern internationell forskning dokumenterar hur viktiga och nära nog oersättliga de första levnadsåren är för att barn upp i åren ska känna trygghet och välbefinnande. Vi ska göra vad vi kan för att dylika forskningsresultat blir bekantgjorda i vårt land.
Givetvis kan vi alla erinra oss att kvinnor och barn, i synnerhet historiskt, trängts undan och hållits nere. Vi pläderar inte alls för ett patriarkaliskt samhälle, men vi ivrar för barnens rätt och trygghet, och just därför anser vi att familjen måste lyftas fram i opinionsbildning och lagstiftning i vårt land. Som en av initiativtagarna till insamlingsstiftelsen och tankesmedjan ”Familjen först” ser jag det som angeläget att gå i svaromål, och jag hoppas meningsutbytet kan fortsätta.
Alf Svensson
Svar: Alf Svensson talar om familjen, men det är ju föräldrarna han menar. Att ge familjerna mer makt är nämligen att ge föräldrarna mer makt, eller för att citera Alf Svensson själv: Vuxna individers vilja och intresse ställs framför barnets självklara rätt.
Med tanke på att föräldrarna redan i dag kan välja förskola och skola efter eget tycke är det oklart vad Alf Svensson egentligen menar med att de bör få ännu mer inflytande, om det nu inte handlar om att upplösa skolplikten.
Lika oklart är det hur han tänker sig att socialen i praktiken ska göra för att ”uppväga familjers eventuella brister, inte överta familjers roll” när ett barn far så akut illa att myndigheterna blir inkopplade?
Familjen är obestridligen viktig. Men barns möjligheter i livet får inte enbart ankomma på vad deras föräldrar förmår. Därför kan föräldrarna heller inte göras enväldiga. Detta är en princip som ingen lösryckt och vantolkad FN-paragraf i världen kan ändra på.
Lisa Magnusson