Även i Sverige har människor tagit ställning för och emot kraven på katalansk självständighet. Vissa har hävdat att varje folk har rätt till en oberoende stat, medan andra betraktat kraven som ett utslag av en i dag förlegad nationalism. Förvånande nog har det saknats konkreta uppgifter om språkanvändning och språklig identifikation. Ibland har man fått intrycket att en majoritet av befolkningen i Katalonien är katalaner. I svenska tidningar har man till exempel kunnat läsa att 90 procent av katalanerna godtog autonomin 1978 eller att endast 38 procent av katalanerna röstade för självständighet i folkomröstningen nyligen.
Att uttrycka sig så är naturligt i ett homogent land som Sverige där en stor majoritet – om vi bortser från invandrare – tillhör samma kultur. Talar man om multietniska stater bör man göra en distinktion mellan nationell/etnisk tillhörighet och medborgarskap. I annat fall riskerar man att missförstå eventuella konflikters karaktär.
Jag har studerat data rörande språkanvändning och identitet från generaldirektoriatet för språkpolitik och den statistiska centralbyrån i Katalonien. Det är alltså frågan om uppgifter från myndigheter i Katalonien och man bör utgå från att de är korrekta eller i vart fall inte försöker minska andelen katalaner i Katalonien.Siffrorna visar att 31 procent av invånarna har katalanska som modersmål, medan spanska är första språk för 55 procent. Endast 2,5 procent anser sig ha två modersmål, medan drygt elva har andra förstaspråk, till exempel arabiska, franska, portugisiska et cetera.
Ser man till samtalsspråk och språklig identitet sker en förskjutning. Drygt 36 procent använder katalanska i sitt dagliga liv och identifierar sig som katalansktalande. Över 50 procent använder övervägande spanska som samtalsspråk, medan nära 48 procent identifierar sig som spansktalande. Cirka sju procent använder sig av båda språken och identifierar sig som katalansk- och spansktalande.
Av tabeller i en mer omfattande rapport på katalanska framgår att det finns påtagliga regionala variationer i användningen av katalanska, samt att språkfärdigheten i katalanska är större bland yngre än äldre.
En slutsats av statistiken är att den minoritet av medborgarna i Katalonien som är katalaner knappast har stöd i internationell rätt för att utropa en självständig stat. Siffrorna visar också att konflikten inom Katalonien är potentiellt minst lika allvarlig som den mellan Barcelona och Madrid. Det är osannolikt att förespråkarna för självständighet skulle få stöd av en majoritet i internationellt övervakade val. En annan sak är att katalanerna naturligtvis har rätt att använda sitt språk och bevara sin kultur.
Kjell Magnusson
Docent, Uppsala universitet, före detta universitetslektor i etniska relationer