Brev till ledarsidan
Sebastian Sundel påstår på UNT:s ledarsida 3/10 att jag beskriver Sverigedemokraterna som ”mobbade”. Jag är, skriver han, en av dem ”som på den senaste tiden talat om att SD utsatts för mobbning.”
Sundel menar att jag därmed har ”svårt att förstå”. Och, klämmer han till, efter att ha räknat upp en massa exempel på hur politiska partier ställts utanför: ”Varför påstå att SD blir mobbade när det uppenbart inte stämmer?”
Det är hårda ord. Jag antar att angreppet baseras på några citat jag levererat till Expressen.
Vad jag egentligen säger i Expressen är att behandlingen av SD ”kan väcka sympati, även hos de som inte röstade på SD”. Jag säger att ”SD tidigare varit särskilt bra på att spinna på ”mobbing”-spåret”, men att de nu troligtvis lärt sig hur de kan utnyttja situationen bättre än de exempelvis gjorde 2014 när de fällde regeringens budget.
Jag säger inte att SD faktiskt är mobbade, utan att de kan framställa sig som mobbade. Genom att iklä sig offerkofta, kan SD helt enkelt vinna opinionsmässiga fördelar. Om de skickligt utnyttjar den uppkomna situationen stärker de inte enbart supporten från sina sympatisörer, utan väcker viss sympati bland ”vanliga” väljare, eftersom dessa fått lära sig från barnsben att alla ska inkluderas, ingen ska ställas utanför.
Framförallt kan denna taktiska disposition leda fram till att trycket inom de borgerliga partierna för att samverka med SD ökar.
SD kan enkelt förklara för Allianspartierna att ”ni får bilda regering OM ni talar med oss”. Och gör inte Allianspartierna detta, ska de således återvända till sina väljare och säga att ”vi vill inte bilda regering eftersom vi inte vill tala med SD”.
Exakt hur framgångsrik den taktiken skulle bli, det återstår att se. Det beror på vad statsministern kommer att heta, Kristersson eller Löfven - eller rent av något annat….
Oavsett detta tror jag att problemet inte är att Sverigedemokraterna nonchaleras, utan att det inte går att prata om detta parti med mer än att någon avsiktligt väljer att missförstå det som sägs. Att diskussionsinlägg kommer att förvanskas för att några vill framstå som ypperligt goda människor – även till priset av ökad polarisering och sämre debattklimat.
Stig-Björn Ljunggren
S-märkt statsvetare och samhällsdebattör, Uppsala
Svar:
Det är glädjande att Stig-Björn Ljunggren klargör att han inte tycker att det är relevant att beskriva SD som mobbade. När alltfler opinionsbildare, näringslivstoppar och journalister använder begrepp som ”beröringsskräck”, ”utfrysning” och ”mobbning” är det viktigt att vara tydlig: Politiska partier har bara ansvar gentemot sina egna väljare och har ingen skyldighet att ge ett annat parti, i detta fall SD, inflytande. Det finns inget märkligt i att avvisa samarbete med en politisk motståndare - det rör sig om helt vanliga politiska och ideologiska överväganden.
Sebastian Sundel
vik ledarskribent