På ledarsidan i UNT den 22/12 kommenterar Johan Rudström Skolverkets beslut att programmering ska ingå som ett nytt inslag i matematik och teknik senast höstterminen 2018. Den första delen av texten diskuterar ungdomars källkritik av det de läser på nätet, och här har jag inga kommentarer. Resten handlar om utbildning i programmering. Här framhålls Lärarförbundets påpekande att sju av tio matematiklärare helt saknar programmeringskompetens. Jag citerar avslutningen:
"Det är utmärkt att väcka skolbarns intresse för datorprogrammering. Programmering skulle fungera bra som profilval eller elevens val i vissa skolor där det finns tillgång till lärarkompetens och utrustning. Men att tvinga tusentals lärare lära ut något de inte kan till några som inte behöver det, det är feltänkt från början av medelålders politiker och myndigheter. Fråga vilken 15-åring som helst."
Själv är jag betydligt äldre än femton, och tyvärr också medelålders med god marginal. Men som mångårig universitetslärare i matematiska ämnen tror jag mig ändå veta något i saken. Jag har två huvudinvändningar mot ledaren.
För det första anser jag att det verkligen vore på tiden om universitetsstudenter på matematiskt och tekniskt inriktade studieprogram från början besatte vissa basfärdigheter i programmering. Jag har alltid förvånats över att man inte verkar lära ut programmering under matematikundervisningen på gymnasiet, åtminstone på naturvetenskapliga och tekniska program. Med en bättre bas att stå på här skulle mycket av undervisningen på universitetet i matematiska tillämpningsämnen som mitt eget (matematisk statistik) kunna effektiviseras.
För det andra, på en mer principiell nivå, så häpnar jag över Lärarförbundets och Rudströms argumentering om konsekvenserna av matematiklärares bristande programmeringskompetens. Vad är det egentligen som ska styra en utbildnings innehåll? Samhällets behov av kunskap eller lärarnas kompetens? Om det är det förra (vilket jag anser) så kan problemet lösas genom att vidareutbilda lärarna i det de ska undervisa om, i detta fall programmering. Detta kallas kompetensutveckling. Det är fullt genomförbart, och som det tyvärr verkar i detta fall, också nödvändigt.
Rolf Larsson
Professor vid Matematiska Institutionen
Uppsala Universitet
Givetvis ska behoven styra utbildningens innehåll, inte lärarnas kompetens. Och det är dessa behov som ifrågasätts i ledaren, att samtliga grundskoleelever måste ha grundläggande kunskap i programmering. 1980-talets profetia att alla i framtiden måste kunna och förstå koden bakom datorprogrammen har ännu inte blivit sannspådd. Gymnasiets naturvetenskapliga och tekniska program är en annan sak, där behöver uppenbarligen mycket göras för att förbereda framtidens universitetsstudenter.