Skogen och klimatet fortsätter att engagera forskare. I UNT (3/7) skriver Mattias Lundblad med flera, samtliga från SLU, att användning av biobränslen från skogsprodukter gynnar klimatet. Författarna resonerar som så att restprodukter från skogsbruket (grenar, toppar, rotsystem) förmultnar om de lämnas kvar och ger bara lite (men snabbare) extra utsläpp när de eldas upp. Artikeln bygger på en modellstudie som publicerats i en refereegranskad tidskrift.
Författarnas resonemang utelämnar effekten av ökat uttag av organiskt material på den biologiska mångfalden och även alternativa sätt för att minska koldioxidhalten i atmosfären.
Det är tydligt utifrån mycket klimatforskning att "business as usual" kommer att leda till oöverskådlig klimatkatastrof inom några decennier.
Trots detta utgår författarna i deras arbete och debattartikel från att konsumtionen ska förbli oförändrad. Detta är ohållbart även om man på kort sikt kan minska utsläppen litegrann. Utsläppen måste nämligen bli negativa för att minska koldioxidhalten från nuvarande 400 ppm till under 350 ppm. Det görs enklast genom att låta befintlig skog växa och återbeskoga nya och redan avverkade områden. Särskilt gammelskog ska värnas eftersom den innehåller mycket kol bunden i marken samt rik biologisk mångfald.
Mänsklig påverkan på naturen håller på att leda till ett nytt massutdöende. Den största direkta orsaken till utarmning är att arters livsmiljöer förstörs i snabb takt världen över.
I Sverige står skogsbruket för den snabbaste förstörelsen. Att ta ut än mer från skogen kommer att medföra dråpslaget för den kvarvarande mångfalden i skogen. Författarna är medvetna om att bördigheten kommer att minska när man tar bort nästan all organisk material och de förespråkar gödsling för att kompensera detta. Det är emellertid välkänt att gödsling leder till minskad mångfald i sig, och på det sättet görs ont värre.
Författarna pekar på att virkesförrådet ökat sedan bottennoteringarna på 1920-talet vilket nog stämmer, men vad betyder det för klimatet och den biologiska mångfalden? Förändrad markanvändning beror bland annat på att mat importeras i mycket större utsträckning i dag än för 100 år sedan, vilket tar andra marker i anspråk globalt i stället för de svenska. Det leder till att vi exporterat klimatutsläpp och förlust av biologisk mångfald genom att importera soja, kött och palmolja. Samtidigt används inte den svenska skogen uteslutande till självhushållning av bränsle, och långlivade sågverksprodukter, utan en inte obetydlig del exporteras som till exempel kortlivade pappersprodukter.
Om mer biobränslen ska tas ur skogen, måste samtidigt produktionen, konsumtionen och exporten av andra skogsprodukter minska kraftigt.
Oavsett vad skogen används till så måste skogsnäringen och staten ta ett mycket större ansvar för att bevara och restaurera den biologiska mångfalden. Mer skogsmark måste skyddas, schablonskogsbruket reformeras och större hänsyn tas i den brukade delen av arealen.
Det är mycket som måste till för att rädda klimatet och den biologiska mångfalden. "Business as usual" är inte ett alternativ. Författarna (och skogsnäringen) förespråkar att rädda klimatet genom att ytterligare öka utslagningen av den biologiska mångfalden. Det kallas i folkmun "att kasta ut barnet med badvattnet". I stället måste all mänsklig aktivitet hållas inom de gränser som ekosystemen sätter. Det betyder att vi snarast bör fasa ut fossila bränslen och drastiskt minska uttag av råmaterial världen över – även här hemma i Sverige.
David van der Spoel, professor i biologi, Uppsala Universitet
Stig-Olof Holm, universitetslektor i skogsekologi, Umeå Universitet