I en debattartikel i UNT i söndags skrev Hans Almgren om sin syn på dagens läroplan i historia, och kritiserade bland annat att vi ska undervisa om historiebruk. Jag menar att han står för en förlegad syn på historieundervisning. Undervisning om historiebruk är viktigare än någonsin.
Historiebruk är inget ord som folk nickar igenkännande när de ser. Men de flesta som tycker att det är onödig kunskap som är alldeles för svår på grundskole- och gymnasienivå, tror jag helt enkelt inte har förstått själva vad historiebruk är för något. I själva verket så ägnar sig alla människor åt någon form av historiebruk, och vi möter det flera gånger om dagen utan att tänka på det.
Historiebruk är att använda sig av historia på något sätt. Det är när du förklarar för din vän varför det är fel att säga negerboll. En reklamfilm med Gustav Vasa som tar dig tillbaka till urminnes tider så att produkten verkar riktigt rejäl och pålitlig. Att kommunen reser en staty för att minnas någon eller något viktigt som hänt i din stad. Historiebruk är när nazister och rasister berättar hur bra det var innan alla invandrare kom och önskar att vi ska sparka ut varenda en för att återgå till hur det var, förut. Det är känslan av att hitta sin plats i historien, vem är jag och var kommer jag ifrån, var hör jag hemma? Och historiebruk är när vi äter chips framför en film om romarriket, förintelsen, vikingarna eller kvinnorörelsen vid sekelskiftet. Vi gör det med olika syften, oftast oskyldiga, men ibland är någon så övertygad om att hen har rätt att andra kan bli lurade att tro på felaktigheter.
Jag håller med Hans Almgren om en sak. Det finns så lite tid, läroplanen är späckad med innehåll, så hur ska vi kunna välja vad vi ska undervisa om, vad är viktigast? Men medans Hans Almgren verkar vilja tillämpa en sist in-först ut princip och kicka nytillskottet historiebruk från läroplanen så ser jag framåt.
När vi undervisar om historiebruk så ger det möjligheten för eleverna att själva öppna ögonen och upptäcka hur mycket historia det finns runt omkring dem. Det blir ett verktyg i det livslånga lärandet. Kanske är det just genom att undervisa om historiebruk som vi kan slappna av i att även om det var tight om tid och vi fick korta ner eller till och med stryka något avsnitt, så kommer eleverna kunna upptäcka det själva.
Vi lever i en tid med stora motsättningar. Politiskt, ekonomiskt, socialt. I grunden för de här motsättningarna finns ofta en konflikt i hur vi ser på historien. Om vi vill att dagens unga ska vara öppna för mångfald när de växer upp, då måste vi också ge dem verktyg att granska den som säger att allting var bättre förr.
Elina Rensfeldt
Lärare i historia och samhällskunskap i Luleå gymnasieby