Israels ambassadör är upprörd över att FN ständigt fördömer Israels politik. Men om ambassadören lyfte huvudet en aning och skådade ut kunde han förstå varför. Israel är, tillsammans med Marocko, det enda land i världen som ockuperar och koloniserar ett annat lands territorium, bygger olagliga bostadsområden bara för en etnisk grupp, hindrar människor med murar, stängsel och avspärrningar från att leva sina liv, och i fallet Gaza tvingar 1,8 miljoner människor att dra sig fram på svältgränsen. Där finns förklaringen.
LÄS MER: Isaac Bachman – Sluta fördöma Israel
Ambassadören hävdar också att Israel är en utvecklad demokrati med lika rättigheter för alla medborgare. Men har han alls läst något om Israels lagar? I själva verket finns i Israel över 50 olika lagar som aktivt diskriminerar de 20 procent icke-judiska, framför allt palestinska, medborgarna.
Några exempel:
Lag om frånvarandes egendom (1950). En lag som gör egendom tillhörande de som flydde kriget 1948 – och aldrig tillåtits återvända – till egendom som den israeliska staten förfogar över, och kan använda efter eget godtycke.
Lag om återvändande (1950). Tillåter varje jude att immigrera till Israel, och automatiskt bli medborgare. Fördrivna palestinier, däremot, tillåts alltså inte att återvända.
Lag om landförvärv (1953). Medger att all den mark som beslagtagits från 349 palestinska städer och byar nu kontrolleras av den israeliska staten och den Judiska Nationalfonden (JNF) – en organisation som endast hyr ut mark till judar. Idag kontrolleras bara drygt tre procent av marken av palestinier – mot 48 procent 1948.
Radio- och TV-lag (1965). Anger att ”program skall förstärka den sionistiska identiteten av Israel som en judisk och demokratisk stat”, och sända på arabiska för att ”tillgodose den arabisktalande befolkningens behov”.
Nationell planerings- och bygglag (1965). Kräver medverkan av grupper som kvinnor och judiska institutioner, men inte palestinier, i planeringsprocessen. Förbjuder anslutning av el-, vatten- och telefonnät till byggnader uppförda utan bygglov – något som främst drabbar beduiner i Negev.
Lag om skydd av heliga platser (1967). Listar i nuläget 135 judiska helgedomar – men inga muslimska, kristna eller drusiska. Senare har en del medel avsatts för de muslimska platserna.
Lag om politiska partier (2002). Förbjuder partier som i sin plattform ”förnekar existensen av staten Israel som en judisk och demokratisk stat” och i sina mål och aktioner, direkt eller indirekt, ”stöder väpnad kamp av en fiendestat eller terrororganisation mot staten Israel”.
Lag om medborgarskap och inresa (2003). Förbjuder återförening i Israel mellan makar där den ena är israelisk medborgare och den andra från ockuperat område (undantag judisk bosättare). Ett tillägg 2007 utvidgar förbudet till att gälla också Iran, Libanon, Syrien och Irak. Från 2008 finns ytterligare hinder för boende i Gaza.
Lag om förmåner för soldater (2008). Fastställer att varje student som fullföljt sin militärtjänst och är bosatt i ett ”nationellt prioriterat område” ¬– inklusive en illegal judisk bosättning på Västbanken – skall belönas med ett ”paket” innefattande fria utbildningsår, bidrag till boende och andra förmåner. Palestinier i Israel är ”befriade” från militärtjänst – och därmed alla förmåner.
Lag om vaccinationer och barnbidrag (2009). Föreskriver att barn som inte erhåller de av Hälsoministeriet fastställda vaccinationerna inte heller skall vara berättigade till barnbidrag. Lagen drabbar beduiner som lever i områden med bristande tillgång till hälsovård.
Lag om landförvärv för allmänna ändamål (2010). Hindrar ägare till jord som konfiskerats mer än 25 år tidigare att kräva tillbaka den. I praktiken gäller lagen all palestinsk mark som tillhört flyktingar som ej fått återvända.
Lag om utländsk finansiering (2011). Kräver att alla organisationer som mottager utländskt ekonomiskt bistånd kvartalsvis redovisar sina donatorer och alla gjorda överenskommelser. Undantagna är privat finansierade judiska bosättare och vissa stora sionistiska organisationer som JNF.
Nakba-lagen (2011). Förbjuder högtidlighållandet av palestiniernas dag för minnet av fördrivningen 1948.
Lag om medborgarskap (2011). Medger återkallande av medborgarskap för personer dömda för förräderi, spionage, stöd till och tjänstgöring i fiendestyrkor samt terrorism. Medborgarskap ersätts då av uppehållstillstånd med borttagande av viktiga medborgerliga fri- och rättigheter. De brott som avses finns nämnda i Lag om förbud mot finansiering av terrorism (2005) men inkluderar också ett tillägg (2008) om ”brist på förtroende för och lojalitet mot staten”.
Lag om mottagningskommittéer (2011). Legaliserar lokala kommittéer i olika samhällen med uppgift att acceptera eller avvisa personer som önskar bo där. Grund för avvisande kan vara att man anses ”olämplig för det sociala livet” i gemenskapen eller sakna ”sionistiska visioner”.
Lag om utländskt ägande (2011). Hindrar utlänningar att äga eller hyra land för mer än fem år, eller att övertaga testamenterad egendom. Gäller inte om utlänningen är jude.
Anti-bojkottlag (2011). Förbjuder öppet stöd för bojkottaktioner mot Israel, inklusive mot illegala bosättningar på Västbanken.
Skatteförfattning (2012). Garanterar en 35 procentig skattereduktion för donatorer och institutioner som främjar ”sionistisk bosättning”, inte minst på ockuperad mark.
Lag om civila skador (2012). Fritar Israel från ansvar för skador på palestinier och palestinsk egendom orsakade av israelisk militär på ockuperat område.
En demokrati? Ja, kanske för en del utvalda. Men för de andra en diskriminerande stat och militär ockupationsmakt. Om ambassadören kunde förmå sin regering att komma till rätta med detta, upphöra med ockupationen och ge alla sina medborgare lika rättigheter - då skulle nog också fördömandena i FN försvinna.
Gunnar Olofsson, ordförande i Borås Palestinagrupp