Cecilia Magnusson (M) försöker sig på historierevisionism för att landa i någon sorts slutsats att Lena Adelsohn Liljeroth (M) skulle ha varit en mer handlingskraftig kulturminister än vad Alice Bah Kuhnke (MP) är.
Nå, en fristående oberoende jämförelse mellan kulturpolitiken under alliansens regeringsår och den rödgröna kulturpolitiken vore intressant.
Själv är jag övertygad om att en sådan jämförelse inte skulle kunna bortse ifrån att under Adelsohn Liljeroths ministertid försvann de estetiska ämnena som obligatoriska ämnen på samtliga gymnasieprogram utom det estetiska, att en lång rad utredningar visserligen tillsattes, men påfallande ofta sedan begravdes på departementet (till exempel presstödfrågan och filmpolitiken) eller inte genomfördes fullt ut (som kultursamverkansmodellen), att Adelsohn Liljeroth vissa år inte lyckades prestera en enda proposition, och att hon gentemot finansminister Anders Borg hade svårt att få loss nya resurser till kulturpolitiken.
Med Bah Kuhnke på kulturdepartementet har ett flertal av dessa surdegar kunnat föras till riksdagsbeslut, däribland Presstödspropositionen och Filmpropositionen, och på riksdagens bord ligger nu också Kulturarvspropositionen.
Kulturdepartementet har vidare lagt förslag till hur kultursamverkansmodellen kan läkas genom att kompletteras med bland annat bild- och formkonsten och genom att Stockholms län förs in.
Vad gäller de ekonomiska resurserna till kulturpolitiken visar enkel matematik att anslagen till kulturen stärkts kraftigt sedan regeringsskiftet. Och för den som inte vill göra jämförelse över tid, utan i stället under innevarande år, kan vi konstatera att 2017 är Moderaternas kulturbudget en halv miljard svagare än regeringens.
Moderaterna må ha andra förtjänster, men man är inte ett parti som prioriterar kulturpolitiken. Beklämmande nog är Moderaternas kulturbudget samtidigt långt starkare än Centerns respektive Liberalernas.
Men viktigare än sådana jämförelser är förstås att se till hur den rödgröna regeringen lyckas med att stärka förutsättningarna för kultur i hela landet. Det finns nu ett statligt stöd till den kommunala musik- och kulturskolan, den nya stödformen Kreativa platser har gett förutsättningar för lokal kulturverksamhet som inte funnits tidigare, och ett trendbrott har skett med ökat statligt stöd till kultursamverkansmodellen.
Jag vet inte vem Cecilia Magnusson och Moderaterna tror sig kunna lura när man försöker anklaga den rödgröna regeringen för att inte satsa tillräckligt på kulturpolitiken, annat än möjligtvis sig själva.
Att vi har olika syn på kulturbudgetens omfattning är inte anmärkningsvärt. Men det vore klädsamt om Magnusson argumenterade för varför Moderaterna har en lägre ambitionsnivå än regeringen, i stället för att låtsas som motsatsen!
Niclas Malmberg, riksdagsledamot och kulturpolitisk talesperson (MP)