Det är inte lätt att orientera sig i Nordström och Ahlstrands debattartikel om dödshjälp (15/8). Jag väljer att koncentrera mig på ett av deras resonemang. Det som närmast anknyter till artikelns rubrik om ett sluttande plan uttrycks i följande ordalag: "Minsta tvekan kring sjukvårdens roll (att lindra och bota) riskerar att leda till urholkande av befintlig vård...".
LÄS MER: Ruth Nordström och Rebecca Ahlstrand – Ett sluttande plan
Artikelförfattarna är motståndare till aktiv dödshjälp. Följande kursiverade ord talar sitt tydliga språk: "Det bör enligt vår mening, både för patientens och för vårdpersonalens skull, inte råda någon tvekan om vilken hjälp som ska ges inom sjukvården."
Vad kan man då säga om risken för urholkning i sjukvårdens etik om dödshjälp blir laglig?
Jag är personligen bekant med människor som lider av kroniska sjukdomar med svåra, ibland på gränsen till outhärdliga smärtor. Den lindring som nu och inom överskådlig tid finns att tillgå har mycket plågsamma biverkningar. Pest eller kolera – så uttrycker en av dem sitt dilemma.
Situationen förvärras sakta men säkert. En dag kommer han inte att orka med sitt elände. Då vill han dö. Han tänker inte låta sjukvården ta hand om honom. Han tänker inte låta dem bestämma över när och hur han ska sluta sina dagar. Så länge han har förståndet i behåll tänker han behålla sin rätt att besluta om detta själv. Han är liksom jag medlem i RTVD, Rätten Till En Värdig Död. Där kämpar vi för att människor skall få bestämma över sin död och få professionell hjälp att gå över gränsen när livet sjunger på allra sista versen.
Jag har full förståelse för vårdpersonalens behov av samvetsfrihet. Men jag har lika stor förståelse för patienters behov av självbestämmande över sin död. Det är oerhört kränkande att tvingas överlåta ett så viktigt beslut till sjukvården.
Åtskilliga problem återstår att lösa innan vi har byggt upp ett moraliskt acceptabelt och rättssäkert system för aktiv dödshjälp. Men vi har intelligenta filosofer och skickliga jurister i det här landet, och jag tvivlar inte på att vi kommer att lyckas.
Det sluttande planets resonemang i dess olika utformningar har, såvitt jag kan bedöma, karaktären av morbida fantasier som saknar grund i verkligheten. Om sådana fantasier tillåts spela fritt befinner vi oss på ett plan som sluttar brant mot en intellektuell avgrund. Att sluta sina dagar i denna avgrund är ovärdigt ett så högtstående djur som människan.
Allan Åkerlund, medlem i Rätten till en värdig död