För att SKB ska kunna påstå att KBS-3 metoden kommer fungera som det är tänkt måste en av de mest grundläggande förutsättningar vara uppfyllda, nämligen att koppar ska vara immunt i syrefritt vatten.
Denna grundläggande förutsättning borde dessutom varit klarlagd innan ens ett ansökningsförfarande påbörjats.
Den påstådda immuniten har även varit orsaken till att SKB valt bort att undersöka alternativa kapselmaterial.
I dag är det vetenskapligt belagt att koppar inte är immunt i syrefritt vatten och att korrosionen i syrefritt vatten är så hög att livslängden för kopparkapseln inte kommer vara 100 000 år.
Dock, har den ”forskning”, som SKB finansierat på Uppsala universitet, kommit fram till att korrosionen i syrefritt vatten kommer vara försumbar. Jämför man i dag det vetenskapliga läget i kopparkorrosionsfrågan med läget när SKB skickade in ansökan (speciellt om man bortser ifrån den forskning som SKB bedrivit) har det skett en avsevärd förskjutning till att korrosionen kommer vara på tok för hög för att man ska se koppar som ett lämpligt kapselmaterial.
Det har dessutom den senaste tiden kommit ytterligare en vetenskaplig artikel som visar att korrosion kommer vara 10 000 gånger högre än vad SKB anser.
SKB har även gjort prototyp studier i bland annat Aspölaboratoriet och den korrosion som uppmätts i dessa fall kan förklaras med den högre korrosionshastigheten i syrefritt vatten, men inte med att koppar är immunt.
En central del i all myndighetsutövning är att myndigheterna ska kunna motivera sitt beslut. I en rapport från 1978 fastställdes det att koppar var det mest lämpliga kapselmaterial, men redan då fanns det vetenskapliga invändningar.
De vetenskapliga invändningarna har sedan 1978 stärkts och sedan 2011 har det skett en avsevärd förstärkning av de vetenskapliga invändningarna (och även ny invändningar har framkommit).
Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) anser att SKB ska kunna vända denna tydliga trend under de kommande åren i arbetet med KBS-3 metoden. Så det man misslyckats med de senaste 40 åren ska vändas under de kommande tio åren. För att kunna tro på detta måste det finnas en synnerligen bra motivering, men denna motivering saknas.
Myndigheten kan därför inte motivera sitt beslut med att SKB kan komma till rätta med kopparkorrosionen under den fortsatta processen att bygga ett slutförvar.
SSM bryter därför mot centrala principer för myndighetsutövning när de inte rekommenderar att processen med att bygga ett slutförvar enligt KBS-3 avbryts. Jag finner den kritik som fram förts av MKG och Naturskyddsförening mot SSM som mycket berättigad.
Torbjörn Åkermark, doktor i korrosionlära