Med erkännandet av Palestina återknyter Socialdemokraterna till Undén-Palme-linjen, vilket borde öppna för erkännande av Västsahara, skriver Ingvar Flink, filosofie doktor i historia i en debattartikel i UNT (8/12 2015). Flink menar att arbetet med ett erkännande försenas av UD-tjänstemän som han menar går Marockos regims ärenden.
En tämligen allvarlig anklagelse som han borde kunna styrka i stället för att hänge sig, som den forskare han är, till spekulationer. Det borde inte ligga i en forskares natur att spekulera varför en redogörelse borde vara färdig för publicering.
Vidare redogör inte Flink för hur Polisario, som gör anspråk på att vara ett självständigt Västsaharas legitima regering, utvecklats sedan vapenstilleståndet. Den arabiska tidningen Al Arabiya har, i Tindouf-lägret, dokumenterat med video den slavhandel som bedrivs. Inte heller förklarar Flink hur det kommer sig att EU:s antikorruptionsmyndighet nu reagerar med kraft mot förskingringen av biståndsmedel.
En förskingring som sker med Algeriets goda minne. Än mindre att runt en halv bataljon Polisario-krigare nu anslutit sig till Al Queada in Mahgrib, AQiM, vilket redogjorts för i internationell erkänd media.
Om Flinks åsikter om att Polisario förvägrar FN:s höge representant i konflikten, MINURSO, vet vi heller inte något då han i stället misstänkliggör tjänstemännen vid Utrikesdepartementet.
I de perspektiv som Flink gör gällande, de stora historiska rörelserna, är Marockos utveckling under kung Mohammed VI inte ointressant. Sedan Casablanca-bombningarna 2003 påbörjade Marocko en demokratiserings- och sekulariseringsprocess som 2011 resulterade i en ny konstitution. Arbetet med mänskliga rättigheter går sakta men säkert framåt, och i dag kan vi se hur hela domar- och åklagarkårerna bytts ut. I dag utgörs dessa yrkeskategorier av 35 procent kvinnor. De abrahamitiska religionerna har dessutom en likhet under lagen samt att debatten om yttrandefrihet tagit fart. I samband med attentatet mot Charlie Hebdos redaktion i Paris kom de ledande imamerna i Marocko fram till att en karikatyr inte kunde mötas med våld efter en längre teologisk och ekumenisk debatt. UNDP. FN:s biståndsprogram, är med som sponsor för den första pan-arabiska konferensen för kvinnor, med kvinnor, i Rabat.
Flink förvränger dessutom sanningen tämligen rejält när han påstår att Marocko är ett hinder för kampen mot terrorismen.
Så sent som i maj lyckades den marockanska underrättelsetjänsten avvärja ett attentat i Köpenhamn. Den marockanska underrättelsetjänsten har ett intimt, och mycket framgångsrikt, samarbete med världens ledande underrättelsetjänster. Enligt officiella källor sprängs i snitt en terrorcell i veckan bestående av IS- eller AQiM kopplade personer från hela Mellanöstern så långt bort som till Afghanistan. Marocko lägger inga fingrar emellan när de avslöjar grupper som använder sig av marockansk mark som rekryterings-, transit- eller träningsterritorium.
Slutligen har Marocko nu erbjudit Västsahara autonomi inom ramen för de demokratiskt valda institutioner som Västsaharierna, Sahrawis, själva valt.Detta, samt att alla de intäkter som de västsahariska naturtillgångarna genererar skall reinvesteras i Västsahara enligt beslutet om autonomi, nämner inte Flink överhuvudtaget.
Och vad är inte ett bättre steg mot en eventuell självständighet än just via autonomi? Konceptet med ”state-building”, att forma stater runt etniska minoriteter, har inte visat sig framgångsrikt på Balkan då dessa kommer kollapsa så fort det internationella samfundet eller EU drar sig tillbaka.
Flinks artikel skulle kunna vara försvarbar om inte de senaste 20 årens historia visat på de dramatiska förändringar som han utelämnat. Förändringar som rimligen borde fogas till en lång kedja av historiska händelser för att UD skall kunna fatta ett faktabaserat beslut.
Johan Westerholm
Frilansjournalist och redaktör för Ledarsidorna.se