Det är välkommet att ta upp frågan om hur vi främjar hotade djur- och växtarters livskraft och vilket ansvar kommunen tar.
Anders L Nilsson (UNT Debatt 28/2) menar att kommunen ur detta perspektiv inte agerar ansvarsfullt i sin förvaltning av Stadsskogen. Stadsskogen är ett av Uppsalas mest besökta naturområden där alla ska kunna trivas. Många ska samsas på en relativt begränsad yta och i samklang med den natur som finns där.
Våra främsta syften med naturreservatet Stadsskogen är att bevara dess biologiska mångfald och dess värdefulla natur- och kulturmiljöer, att tillgodose områden för friluftsliv och att skogen i sig ska fungera som ekologisk och social grön korridor för den biologiska mångfalden och friluftslivet.
Naturreservatets skötselplan innehåller riktlinjer för hur syftet med området ska uppnås. Mot bakgrund av att vår budget är begränsad, måste vi alltid göra en bedömning av vilka värden som ska prioriteras, vad som ska genomföras och när. De i dag prioriterade bevarandevärdena i Stadsskogen är dels friluftslivet och områdets stora betydelse som tätortsnära friluftsmark och dels de naturvärden som främst är knutna till beståndet av gamla tallar. Huvudelen av tallbeståndet är runt 180 år gammalt och återväxten av ung tall är sparsam. Skötselplanen ger stort utrymme för att på olika sätt skapa en större variation i åldersfördelningen.
Skötseln ska leda till att de gamla tallarna kan växa så länge som möjligt och inte konkurreras ut av till exempel gran eller lövträd. För detta krävs glesa skogspartier med stort solinsläpp.
Stadsskogen är en viktig ekologisk länk mellan Kronparken och Hågadalen-Nåsten. Därför måste skötseln av området ta hänsyn till vad som är prioriterat i en större skala. Uppsala stad har ett unikt bestånd av gamla tallar, och tillsammans ska de fungera som ett sammanhållet nätverk. Nyligen har vi vidtagit åtgärder för att gynna små tallplantor, för att på lång sikt bevara de unika tallstråken.
Självklart ska vi inte göra onödiga skötselinsatser som riskerar att missgynna skyddsvärda arter.
Den höga intensiteten av skötseln längs gång- och cykelvägar motiveras av att det är många besökare i området som måste kunna förvänta sig trygg och god framkomlighet. Vissa av stigarna används inte lika mycket som andra. Det skulle kunna motivera en lägre grad av skötsel för att gynna blommor och bin. Men det är svårt att på ett rationellt sätt samla upp avslaget material. Därför blir antalet slåttertillfällen en avvägning mellan att det avslagna materialet å ena sidan inte får vara för långt och därmed bilda en kompakt matta som kväver underliggande vegetation, till att å andra sidan slå flera gånger med risken att då slå av blommande växter.
Gräsytorna i norra delen av Stadsskogen är egentligen gamla stenbrott som fyllts igen med lera. Alltså ditforslade massor som säkert innehöll en fröbank av oönskade växter. Ytorna har oftast en trivial flora som det därför inte bedömts motiverat att samla ihop efter klippning. Det vore dessutom förenat med extra kostnader.
För att öka säkerheten vid högt trafikerade gång- och cykelvägar har vi fällt åt sidan eller kapat till stubbar, så kallade riskträd, döda träd.
Vid all typ av skötsel lämnas död ved eller skapas ny död ved. Eftersom det är många djur och växter som lever i och av död ved, är det sällan som den tas ut från naturreservatet. Det kan göras för att undvika ett risigt intryck om det exempelvis är många riskträd som har fällts på en och samma plats. Vi har också under det senaste året placerat ut många grova tallstockar och en del aspstockar som tagits ned under exploateringen i Rosendal. Detta för att skapa mer död ved i naturreservatet.
Självklart är det så att sälg och andra blommande träd och buskar är viktiga för många insekter och det är vi väl medvetna om.
Sälgen och aspen är därför högt prioriterade i Stadsskogens trädskikt och en sälg tas aldrig ned om den inte växer in och inkräktar på en gång- eller cykelväg eller om den uppenbart inkräktar på till exempel viktig tallföryngring. Emellertid kommer de högar med ”bins mat” – som Anders L Nilsson så vackert kallar sälgen – som har setts vid Jobbcenter i Kåbo från olika röjningsjobb runt om i staden. Dessvärre växer sälg gärna utmed cykel- eller gångbanor och måste därför tas ned för att förebygga olyckor.
Det finns både nationella och lokala beslut om att minska användningen av naturgrus och natursand eftersom det är en ändlig resurs som är viktig för andra ändamål, till exempel i grusåsar för vattenrening.
Uppsala kommun har valt att i stället använda bergkrossmaterial i högre utsträckning. Vi utvecklar löpande metoder och material för största möjliga funktion och miljönytta vilket vi hoppas ska leda till att metoderna för halkbekämpning och sandupptagning förändras framöver.
Uppsala kommun är lyckligt lottad genom närvaron av två universitet med många experter på arter, naturtyper och deras behov av skötsel i våra skogar och naturreservat. Många ideella föreningar och privatpersoner gör ett fantastiskt jobb med att samla in data om och dokumentera värdefull natur. Ju mer information kommunen får tillgång till, bland annat genom Artportalen, desto bättre möjligheter har vi att, inom ramen för kommunens skötsel och utveckling av områden, tillvarata arters behov av livsmiljöer.
Johan Lundqvist (MP), ordförande i gatu- och samhällsmiljönämnden.