Befria våra lärosäten säger KDU och KSF. Befria oss från diskussionen om att privatisera högskolor och universitetet, säger Socialdemokratiska studentförbundet.
Det är alltid intressant att vissa förslag ständigt återkommer, trots att de tidigare har mött kraftig kritik. 2013 lade dåvarande utbildningsminister Jan Björklund (FP) fram regeringens förslag om att högskolor och universitet ska kunna ombildas till privata stiftelser. Förslaget möttes av så massiv kritik från både politiken och akademin att Björklund var tvungen att ”utreda frågan mer”.
I diskussionen om lärosätenas autonomi från staten är det värt att reflektera över för vem denna frihet egentligen gäller. Så Om staten inte på samma sätt kan fastställa villkoren för lärosätena genom lagstiftning utmanar vi rättssäkerhet och likvärdig kvalitetssäkring. Är det detta KDU och KSF vill?
Högre utbildning och forskning är ett fundament för vårt samhälle – och som också kommer att bli allt viktigare i ett allt kunskapsintensivare samhälle. Staten bör därför ta ansvar för utbildning och forskning, och då även ekonomiskt. Detta gynnar både samhället i stort och medborgarna som individer. Då en mycket stor del av statens budget läggs på området är det också rimligt att staten har insyn och ett ansvar för hur medlen används.
Naturligtvis är akademisk frihet ovärderlig för forskning och samhälle. Men en ökad frihet från staten innebär inte nödvändigtvis en ökad akademisk frihet. Det kommer alltid finnas grupper, organisationer och företag som vill påverka och influera forskning och utbildning. Att tro att universitet och högskolor blir mer självständiga på en privat marknad är naivt och verklighetsfrånvänt. Staten som finansiär och huvudman är det enda sättet att garantera en hög autonomitet och hög frihet för akademin.
Avregleringar tenderar som bekant att leda till fler regleringar. Efter att den borgerliga regeringen införde avregleringar via den så kallade autonomipropositionen är en autonomi där staten fortfarande håller i resurserna till forskning och utbildning. Detta i kombination med en avreglering av verksamheten medför i praktiken en starkare statlig styrning. Avregleringen har också medfört att makt förskjutits från studenter och lärare till styrelser och rektorer.
Lärosäten får inte ses som vilka myndigheter som helst. Deras organisationsform måste avspegla deras unika roll. Befria oss från tanken om att marknadsanpassa, privatisera och konkurrensutsätta svenska lärosäten.
Elin Ylvasdotter, förbundsordförande Socialdemokratiska studentförbundet