Svante Axelsson ger i sin debattartikel (UNT Debatt 13/9) legitimitet till Sveriges klimatpolitik de senaste decennierna samt till påståendet att Sverige lyckas frikoppla ekonomisk tillväxt från utsläppsökningar. På Axelsson låter det som att Sverige är på rätt väg trots att våra utsläpp av växthusgaser ökat med 15 procent sedan 1993 när man räknar in svenskarnas konsumtion, detta enligt siffror från Chalmers samt Naturvårdsverket.
När man bara räknar utsläppen från svensk produktion som regeringen och nu också Naturskyddsföreningen gör får det absurda konsekvenser, som att det vore bättre för klimatet om svenskarna körde stora Suvar producerade i USA i stället för cyklar gjorda i Sverige.
Antingen det, eller så menar man att producenten bör bära allt ansvar och konsumenten inget. När det gäller annan handel, exempelvis med elfenben eller konfliktmineraler läggs stort ansvar på konsumenten och det går inte som köpare att skylla på att det är säljaren som gjort fel. Men när det är fråga om om produkter med höga utsläpp av växthusgaser anses det med detta synsätt enbart vara upp till länder som Kina att sluta sälja smutsiga varor till oss.
Axelsson drar slutsatsen att de svenska klimatmålen varit lätta att nå, men nämner inget om att man satt upp fel mål.
Sverige har helt klart gjort stora framsteg, men eftersom våra totala utsläpp fortsätter att öka måste klimatpolitiken ses som misslyckad. Om Sverige menar allvar med att vara en del av lösningen på klimatproblemet måste vi självklart minska våra totala utsläpp. Att låtsas som om vår importerade konsumtion inte har något med dessa att göra är inte bara missvisande utan också direkt skadligt. Bland annat får det människor att tro att klimatfrågan kan lösas utan större uppoffringar eller systemförändringar.
Värt att nämna i sammanhanget är att Sverige knappast skulle haft samma starka ekonomiska BNP-tillväxt de senaste 20 åren utan den import som också gjort att våra utsläpp ökat.
Man får visserligen ha förståelse för att företrädare för miljörörelsen vill förmedla en positiv bild, och visa att klimatproblemen inte är omöjliga att lösa. Som Axelsson säger är världen i akut behov av länder som kan visa att det går att minska utsläppen utan att äventyra välfärden. Men det världen verkligen inte behöver är länder som låtsas som att man redan lyckats med detta.
Robert Höglund, samordnare Steg 3
Fotnot: Steg 3 är ett politiskt obundet nätverk med personer som vill lyfta det dilemma som samhällets beroende av ekonomisk tillväxt i en ändlig värld utgör. Steg 3 samlar forskare, politiker, ekonomer, journalister, författare med flera www.steg3.se