1990 togs ett beslut om att släppa det svenska jordbruket fritt på marknaden. Vi var på en fri marknad i ett år innan vi kom med i EU. I det beslut som togs 1990 som kom att kalla omställning 90, skulle vi minska det stora överskottet som vi hade i Sverige på fläsk, smör och kött bland annat. Man benämnde de som fläskberg, smörberg och köttberg.
Politiken var tydlig vi skulle rationalisera företagen så de kunde klara att arbeta på världsmarknaden.
Samtidigt satte man upp regler för produktionen som helt slog undan våra svenska bönders konkurrenskraft. Snabbt minskade vår inhemska produktion av mjölk och kött.
Lantbrukare har alltid varit omtyckta på den andra arbetsmarknaden och många gick över till att enbart producera spannmål samtidigt om de tog jobb inom industri med mera.
Att vi i dag har större enheter beror på omställning 90 som tvingade in oss i att bli mer effektiva och rationella.
Vi inom LRF har under många år påpekat att vi måste ha en livsmedelsstrategi om vi ska ha kvar några djur över huvud taget i Sverige. Vi har i dagsläget enbart självförsörjning på ägg och spannmål. Resten ligger på knappt 50 procent.
I livsmedelsstsrategin har sju partier enats om vart man vill med svensk livsmedelsförsörjning. Man vill öka produktionen och självförsörjningsgraden, man vill minska byråkratin och regelkrånglet som vi företagare utsätts för och man vill öka konsumentens förtroende för svenska livsmedel.
Att då få läsa om att livsmedelstrategin gynnar industrijordbruk (UNT Debatt 23/2) känns så främmande.
Vad inom jordbruket fungerar som en industri? Vi är levande människor som arbetar med våra djur och deras omsorg, vi producerar spannmål med hög kvalitet och man hör var och var annan dag om att vi måste välja mat som produceras utan antibiotika. Det är inga problem, vi producerar vår mat utan antibiotika förutom när något djur blir sjukt. Vi använder inte antibiotika förebyggande och för att öka tillväxten.
I Sverige har vi ett livsmedelsverk som kontrollerar livsmedlens kvallitet och innehåll. Väldigt sällan hittar man växtskydd i svenska livsmedel men rätt ofta i de importerade livsmedlen. Man hittar däremot ibland naturliga gifter i obehandlade livsmedel. Det är inte så konstigt att livsmedlen försvarar sig mot skadegörare, men det är inte hälsosamt för oss människor att äta. Vad gäller vattenkvaliteten så kontrolleras den både av kommuner och av länsstyrelsen.
Jag kan hålla med artikelförfattarna att det är bra att man satsar på växtförädling i större utsträckning.
Att man ställer större krav på den offentliga upphandlingen gör att vi får en större och bättre efterfrågan på lokalproducerade varor. För mig spelar inte eko eller konventionell så stor roll för skillnaden är inte mätbar.
Jag ser därför att produktionsinriktning har mindre betydelse och att välja svenskt har större betydelse.
Att ängs- och hagmarker försvunnit har visst en stor betydelse i och med de rationaliseringar som vi inom jordbruksnäringen genomgått, men betandet ökar inte med enbart eko. Vi är många som redan nu betar naturbeten som är konventionella. Ett hjälpmedel där är faktiskt hästarna som kan hjälpa till att hålla naturbeten öppna. Fler konsumenter vill ha naturbeteskött, men måste lära sig läsa vart köttet kommer ifrån.
Våra svenska hagar kommer inte att hållas öppna med naturbeteskött från utlandet.
Att hela tiden kalla vårt svenska jordbruk för industrijordbruk retar mig något så fruktansvärt. Att man kallar de stora feedinglotsen i USA och Brasilien för industrijordbruk är för mig okej, men gör det inte om våra gårdar i Sverige. Vi har regler om djurskydd som kontrolleras regelbundet av länsstyrelsen. Vi har miljökrav som kontrolleras av kommunen. Den kontrollen får vi som livsmedelsföretagare även betala för.
Många med författarna till artikeln vet inte att vi i dag har en för klimatet mycket renare gödsel i handelsgödseln än i vår stallgödsel.
Däremot behöver vi för miljön använda stallgödsel om vi ska ha djur som betar och följer djurskyddslagen. Svenska bönder och Lantmännen har jobbat för att få in mer etanol i bränslet för att minska fossilberoendet. Detta har motarbetats av regering och riksdag. Några använder redan i dag HVO diesel som görs på slaktavfall och palmolja; den borde väl kunna gå att göra av raps. Men den ger ingen skattelättnad som vanlig diesel. Så visst i vissa fall finns mer att göra för att bli mindre fossilberoende. Själv har jag precis investerat i en anläggning som värmer min tork med flis och halm som produceras på min gård i stället för olja.
Att tro att livsmedelsförsörjning skall styras genom politisk inblandning och populism har gjort att vi är där vi är i dag.
Låt marknaden styra vad konsumenter vill köpa. Lita på att vi producerar livsmedel av hög kvallitet och på ett miljövänligt sätt. VI är inte rädda för granskning av vår livsmedelsproduktion, vi är stolta men lätt trötta på att få en stämpel på oss som inte har något med vår produktion att göra.
Catharina Rudolphson, v ordf LRF Mälardalen