I Europaparlamentet fortsätter Miljöpartiet med sin plakatpolitik och Jacop Dalunde anklagar mig och Moderaterna för att vägra ta klimatansvar (UNT Debatt 24/2). Men det klingar falskt. För på fredagens EU-nämnd sökte klimatminister Isabella Lövin (MP) stöd i riksdagen för att driva en position i EU:s ministerråd som är mindre ambitiös än den vi moderater fått gehör för i Europaparlamentet.
I sista stund höjde Lövin och regeringen visserligen sitt förhandlingsbud och ställde sig bakom delar av den högre ambition vi fått stöd för i Europaparlamentet. Det handlar bland annat om att hålla reduktionsfaktorn under uppsikt i syfte att höja den under nästa handelsperiod och plocka bort 800 miljoner ton utsläpp, vilket motsvarar 15 gånger Sveriges årliga utsläpp.
Dalunde slår sig för bröstet för att hans krav skulle göra klimatpolitiken dubbelt så dyr. Men det finns faktiskt inget egenvärde i att miljöpolitiken kostar så mycket som möjligt.
Det är hur mycket vi minskar utsläppen som spelar roll. Men då gäller det att vi kan göra det så kostnadseffektivt som möjligt. För då har vi också råd med en högre ambition samtidigt som vi kan genomföra andra viktiga reformer.
Det är också så vi får andra länder att ta sin del av ansvaret för klimatet. Sverige står för någon promille av världens utsläpp och EU för mindre än tio procent. Om vi ska rädda klimatet gäller det att vi kan få andra länder att följa vårt exempel. Men då måste vi kunna visa att vi kan kombinera minskade utsläpp med tillväxt, jobb och konkurrenskraft.
Dalundes kritik faller platt när hans eget språkrör, klimatminister Isabella Lövin, förespråkar en mindre ambitiös linje i reformen av EU:s utsläppshandel än vad vi moderater krävt.
Miljöpartiet får nog sätta sig ner och prata ihop sig inom partiet. Om de menar allvar med klimatet är det hög tid att de lägger ned plakatpolitiken.
Christofer Fjellner (M), Europaparlamentariker