Jan Petersson medger att Sveriges Radio reagerat reflexmässigt på utredningens förslag att skrota tv-licensen när man avstyrker det. Reflexer är nödvändiga när man måste reagera snabbt på ett skeende. Men i frågor som kräver eftertanke och där man har gott om tid på sig att fatta beslut, är det bättre att reflektera och analysera än att reagera reflexmässigt. Det har Sveriges Radio inte gjort.
Jag delar Peterssons ambition att stärka public service oberoende gentemot riksdag och regering. Även SVT delar den ambitionen, och landar i sitt remissyttrande i en tillstyrkan. Hade det varit massiv kritik mot utredningsförslaget från alla tre programbolag hade det tydligt indikerat på brister i utredningen. Men när SVT och SR kommer till så olika slutsatser är det uppenbart att någon part inte har den fulla bilden klar för sig. Min uppfattning är att det är SR som gravt överskattar hur oberoende man är gentemot riksdagen med nuvarande finansieringsform. Vi har under denna mandatperiod haft tre beslut i riksdagen om att höja licensen. Hade en riksdagsmajoritet gått emot vid något tillfälle hade det fått stora konsekvenser för public service. Att klåfingrighet finns i riksdagen inom ramen för nuvarande finansieringssystem ser vi också tydligt, med bland annat motioner från sverigedemokrater om att sätta en spärr för hur mycket musik på andra språk än svenska som ska få spelar i radion, och med märkliga krav på att P3 ska riktas till en äldre publik genom återinförande av program av typen Skivor från Vetlanda och Skivor till kaffet.
Faktum kvarstår att utredningsförslaget stärker oberoendet, bland annat genom att inga fler riksdagsbeslut om höjningar av avgiftens storlek behövs och genom att tilldelningsbeslut tas vart åttonde år i stället för varje år. Att stärka oberoendet genom grundlagsskydd är angeläget. Men det kan tidigast vara på plats år 2023. Att som SR föreslår avvakta till dess skulle innebära att licensen under åren 2019-2023 skulle behöva höjas mycket kraftigt, till följd av att allt färre hushåll har en tv. Det är inte en solidarisk finansiering att allt färre ska finansiera en nyttighet för alla. Att ha en tillfällig lösning fram till 2023 där också innehavare av datorer, läsplattor och telefoner ska betala tv-licens vore även det en dålig lösning. Dels genom att tillfälliga finansieringssystem som snart ska frångås skapar en olycklig ryckighet och osäkerhet, men framför allt för att det inte finns någon logik i varför exempelvis den som köper en telefon för att kunna ringa ska vara med och finansiera public service, medan den som inte har någon telefon inte ska det. Utredningens slutsats är att public service är en allmän demokratisk nyttighet för alla. Oavsett om jag tar del av public service material eller inte, gynnas jag av att det finns nyhetsbevakning et cetera. SR borde applådera en sådan utgångspunkt i stället för att reducera sig själva till att ses som en nyttighet enbart för vissa, definierade på mycket diffusa grunder.
Niclas Malmberg
riksdagsledamot och ledamot i public service-utredningen (MP)