Den 22 mars skrev Sofia Svensson en replik på UNT Debatt på min artikel om Storbritanniens vara eller inte vara i EU.
Svensson menar att Storbritannien visst skulle klara sig utanför EU och antyder att de antagna konsekvenserna av ett lämnande är överdrivna.
Artikeln bemöter inte argumenten om de ekonomiska konsekvenserna det skulle få när stora delar av finanssektorn lämnar landet och att de inte längre omfattas av EU:s frihandelsavtal eller att handeln generellt försvåras. Den bemöter inte heller de problem det skulle innebära för britter som lever i andra EU-länder och andra EU-medborgare som lever i Storbritannien. Än mindre bemöter den de politiska och historiskt signifikanta konsekvenserna det skulle innebära ifall (till att börja med) Skottland förklarar sig självständigt, en sannolik konsekvens av ett brittiskt lämnande.
Besvikelsen över att Sverige, Nederländerna och Danmark inte var mer stöttande när Cameron förhandlade om fler undantag är svår att förstå.
Storbritannien har redan flera undantag, nu fick de några till. Att nämnda länder inte var intresserade av att ge efter alldeles för mycket i ett läge som detta är förståeligt. Att Storbritannien överhuvudtaget lyckades nå en överenskommelse bör ses som en vinst i sig.
Svensson skriver visserligen "Att EU skulle behöva Storbritannien kan stämma" men menar att detta inte borde vägas in i beslutet.
Det är dags att inse att Europas intressen är allas våra gemensamma intressen. Britters och svenskars såväl som fransmäns och tjeckers.
Landet må vara en ö, men inget land är oberoende av de andra och går Europa dåligt så kommer Storbritannien också drabbas.
Genom EU har länder knutits samman, handeln stärkts och individers möjligheter att resa, jobba och bo i andra länder ökat.
Vi vet vad ett splittrat Europa kan få för konsekvenser men vi har också sett fördelarna av ett Europa som samarbetar.
Samarbetet är ansträngt och i det läget borde en ledande nation som Storbritannien ta på sig ledartröjan, inte kasta in handduken.
Jag står fast vid att jag hoppas britterna väljer att stanna i unionen. För Europas skull, för Sveriges skull men allra mest för Storbritanniens egen skull.
Anders Rehnberg, ledamot i Liberala ungdomsförbundets Internationella utskott