Uppsala behöver både lekland och industriområden. Och Uppsalas företag förtjänar långsiktiga förutsättningar. Leos Lekland är ett mycket uppskattat företag och ska fortsätta finnas i Uppsala.
Jag har haft ett möte med ledningen för Leos lekland och vi har en bra dialog om hur vi tillsammans ska hitta en långsiktig lösning så att Leos lekland kan fortsätta skänka glädje till barn och familjer i Uppsala.
Självklart kommer leklandet kunna vara kvar på sin nuvarande plats under övergångsperioden.
Ett bra företagsklimat bygger på långsiktiga förutsättningar och en korrekt och rättssäker myndighetsutövning. Det gäller inte minst hanteringen av detaljplaner och bygglov.
Den fråga som vi borde diskutera är varför plan- och byggnadsnämnden under den dåvarande moderata ledningen för fem år sedan valde att ge ett tillfälligt bygglov till Leos Lekland? Dessutom, som det verkar, under förespeglingen att bygglovet skulle kunna förlängas trots att det redan då måste ha stått klart att det tillfälliga bygglovet inte kunde permanentas utan att tumma på lagen.
Som ordförande i plan- och byggnadsnämnden tänker jag respektera lagen. Leklandet ska inte behöva hanka sig fram på tillfälliga bygglov. En åsikt som delas av både Liberalerna, Kristdemokraterna och våra samarbetspartier Miljöpartiet och Vänsterpartiet i nämnden.
Som förälder till fyra barn och en flitig gäst på Leos lekland ser jag det inte som en långsiktig lösning att en populär barnverksamhet ska vara förpassad till ett område som är avsett för industriverksamheter och där allt mer industriell verksamhet växer fram. En åsikt som säkerligen skulle delas av fler föräldrar om de kände till det.
Den förra moderata ledningen i plan- och byggnadsnämnden gjorde det enkelt för sig genom att locka Leos Lekland att hyra in sig i en lokal och i ett område som i såväl översiktsplanen från 2010, det strategiska programmet från 2006 och i detaljplanen från 2008 är tänkt att vara ett industriområde.
Att i strid med detaljplanen ge fastighetsägaren ett tillfälligt bygglov på fem år för att kunna klämma in en barnverksamhet i ett industriområde kändes säkert handlingskraftigt.
Åtminstone för stunden. Men redan då, för snart fem år sedan, måste det ha stått klart att bygglovet inte skulle kunna omvandlas till ett permanent bygglov när femårsperioden gått ut utan att bryta mot gällande lagstiftning.
Om den dåvarande moderata ledningen i plan- och byggnadsnämnden verkligen hade velat ge Leos Lekland långsiktiga förutsättningar skulle man redan för fem år sedan ha tagit initiativ till att ändra detaljplanen.
En process som tar minst ett år och som hade krävt att man utredde riskerna med att placera en verksamhet för barn mitt i ett industriområde. I stället valde man, som det verkar, att både äta kakan och ha den kvar. Det brukar för det mesta inte fungera så bra.
Uppsala led nämligen redan då brist på industrimark för nya företag att etablera sig på. I dag är den bristen än större, ja rätt akut faktiskt. Kön av företag som behöver industrimark för att kunna etablera sig i Uppsala är lång. Det är ett av skälen till att den nya rödgröna majoriteten har satt upp det ambitiösa målet att skapa utrymme för 2 000 nya arbetsplatser per år samtidigt som vi når målet att bygga 3 000 bostäder per år. För att klara det måste vi ta fram detaljplaner för fler industri- och verksamhetsområden och vi måste se till att använda den mark som redan är planerad för industriverksamhet för just det.
Det här är bakgrunden till att en blocköverskridande majoritet med fem av sju partier i plan- och byggnadsnämnden den 17 mars beslutade att inte försöka ändra detaljplanen från industri till fritidsverksamhet.
Marken behövs för att Uppsala ska kunna attrahera och säga ja till företag som vill skapa arbetstillfällen och etablera industriverksamheter i Uppsala. Det är jobb som behövs i Uppsala.
Uppsala behöver både lekland och industriområden. Och Uppsalas företag förtjänar långsiktiga förutsättningar.
Erik Pelling, ordförande (S) i plan- och byggnadsnämnden