Den senaste tidens tragedier visar med sorglig tydlighet att alla EU-länder måste ta ansvar i vad som är den värsta flyktingsituationen sedan andra världskriget. Katastroferna med dödlig utgång demonstrerar även den hänsynslöshet som präglar människosmugglingen. Nu krävs politiskt ledarskap.
Det räcker inte att i princip bara Sverige och Tyskland tar sitt ansvar, utan fler EU-länder måste göra mer, så att fler människor i behov av skydd kan erbjudas en fristad. Beslutet i går – om att omfördela 120 000 asylsökande från främst Grekland och Italien – var ett viktigt steg på vägen för att fler länder ska göra mer och ta ansvar. Men det är inte tillräckligt för att lösa flyktingkrisen. Redan nu vet vi att EU:s länder behöver göra än mer.
Frågan är om statsministern och hans kolleger när de möts i kväll kan visa handlingskraft och konkreta resultat vad gäller bland annat kvotflyktingar, säkra länder, en vassare utrikespolitik och återvändarprogram.
Det är viktigt att regeringen i förhandlingarna, lika tydligt som alliansregeringen gjorde, fortsätter att driva på för att fler länder ska ta sitt ansvar. Det finns inga hållbara ursäkter för att EU – som grundas på värderingar om medmänsklighet – väljer att slå igen dörren när människor flyr för sina liv och ber om att få bli insläppta. Förra året tog EU-länderna emot runt 570 000 asylsökande. Det är många människor, men det motsvarar bara en dryg tusendel av EU:s befolkning.
EU-länderna har de senaste tjugo åren fattat gemensamma migrationspolitiska beslut. Implementeringen av besluten har dock lämnat mycket övrigt att önska. Därför och framför allt på grund av den akuta migrationskrisen, krävs det bindande åtgärder. Moderaterna har varit pådrivande för en bindande och rättvis fördelning av flyktingar som söker asyl i Europa.
Regeringen säger sig hålla med, men de konkreta resultaten lyser med sin frånvaro. Hittills har inte regeringen på ett övertygande sätt visat hur den ska förmå fler länder att hjälpa till.
Medlemsländerna måste öka mottagandet inom ramen för FN:s kvotflyktingsystem. Om alla medlemsländer tog emot lika många kvotflyktingar som Sverige gör i förhållande till sin storlek skulle minst 100 000 fler flyktingar varje år kunna få en fristad i ett EU-land. I dag erbjuder EU tillsammans plats för endast omkring 7 000 kvotflyktingar per år. EU:s budget bör användas som incitament och sanktionsmöjligheter i syfte att få fler länder att ta emot flyktingar.
Vidare bör straffen för människosmuggling skärpas. Trots de fruktansvärda gärningar det handlar om är straffen låga, vilket gör det till en både lönsam och relativt riskfri verksamhet. Krafttag mot detta kräver att påföljderna skärps. Då det handlar om grov internationell brottslighet måste vi även stärka samarbetet med andra länder, inte minst inom EU, för att motverka människosmugglingen.
Arbetet för ett mer jämlikt europeiskt ansvarstagande inför flyktingutmaningen drevs under åtta år av alliansregeringen. De svenska initiativen inom EU-kretsen fick på hemmaplan stark kritik eller möttes av totalt ointresse. Nu kan vi konstatera att detta arbete har gett resultat, då de har banat väg för de förslag som kommissionen i våras presenterade om en europeisk agenda för migration. Det är tragiskt att det skulle krävas att utmaningen blev en humanitär kris för att fler EU-länder skulle inse allvaret. Men det betyder också att möjligheterna för att få igenom de beslut som krävs sällan har varit så goda som nu.
Samtidigt bör vi inte vifta bort den oro som många känner och de integrationsutmaningar Europa och Sverige står inför. Dessvärre har regeringen inte ens en integrationsminister.
Vidare kommer regeringens förslag om skattehöjningar på arbete och företagande att leda till färre jobb, inte fler. Moderaterna ser däremot utmaningarna. Vår förnyade migrations- och integrationspolitik syftar till fler och snabbare vägar till jobb, en skärpning av arbetslinjen i försörjningskravet vid anhöriginvandring samt reformer för ett mer kostnadseffektivt mottagande.
Alltför länge har rapporter om flyktingarnas grymma öden mötts endast med ord. Nu krävs konkreta åtgärder, som leder till att fler EU-länder tar sitt ansvar. För att det ska bli verklighet måste Sveriges röst vara lika stark och tydlig som tidigare.
Ulrika Karlsson (M), riksdagsledamot, gruppledare för Moderaterna i EU-nämnden