I en annonskampanj under våren framträdde styrelseledamoten i Humanisterna Emilia Ericsson med följande annonstext: ” Jag tycker att barn skall ges en rimlig möjlighet att själva komma fram till vad de tror på. Att stämpla barn med en viss livsåskådning är en kränkning av dem som individer. Religionsfrihet bör gälla alla, oavsett ålder.”
Annonsen ledde till en diskussion där Tuve Skånberg och andra företrädare för det evangelikaliska bibeltrogna Claphaminstitutet i en artikel under rubriken ”Barns rätt till religion” (UNT 15 maj) starkt misstolkat annonsen och Humanisternas inställning till barn och religion.
Att i detalj bemöta Skånbergs missuppfattningar är föga meningsfullt, jag vill därför i några korta satser föra fram vad vi faktiskt anser.
Att säga att ett barn är något, det vill säga att det har en viss livsåskådning, innan det är så gammalt att det kan förstå vad denna livsåskådning innehåller är en kränkning. Kränkning inte i betydelsen våldförande som Skånberg tycks tro utan i betydelsen att sätta en etikett på barnet som barnet inte har möjlighet att förstå eller ansluta sig till. Detta oavsett om etiketten är pingstvän, sunnimuslim eller humanist.
Att tvinga ett barn förklara sig tillhöra en viss livsåskådning med hot om föräldrarnas avståndstagande eller eviga straff är en kränkning även i betydelsen våldförande. Våldförande behöver inte innebära fysisk sådan, det går bra med mental press.
Däremot skall föräldrarna inte dölja sin egen livsåskådning, vad den innebär och varför de har valt den. Det är tvärtom ett led i barnets rätt att kunna orientera sig i och förstå sin omvärld. Men barnet är inte skyldigt att ha samma livsåskådning som sina föräldrar. Oavsett vilken denna är.
Det är tvärtom inte rimligt att avkräva barnet att bekänna sig till någon sammanhängande livsåskådning. Däremot bör man till barnet överföra genomtänkta moraliska värderingar och förhållningssätt.
Föräldrarna har också rätt att ge sina barn en skolgång där den egna livsåskådningen presenteras och görs förståelig. Men de har också en skyldighet att ge barnen en utbildningsgång där andra livsåskådningar presenteras och görs begripliga, detta för att barnet självt skall kunna orientera sig i världen och inte ta ställning utifrån okunskap.
Vi finner att många religiösa friskolor inte uppfyller detta krav utan tvärtom motarbetar det genom att hindra barnets kontakt med andra sätt att tänka och tro.
Vi vill därför skydda barnets religionsfrihet genom en sekulär skola i en sekulär stat där stat och skola inte tar ställning för någon särskild livsåskådning utan ger barnet en möjlighet att själv fritt ta ställning.
Detta innebär också att barnet redan tidigt förutom kunskaper bör ges instrument för att själv kunna tänka: självständigt, systematiskt och logiskt.
Olof Stroh, ordförande för Uppsaladistriktet av Humanisterna