Två gånger efter varandra har plenarsessionen i Europaparlamentet börjat med en tyst minut för att hedra minnet av de upp till 2000 personer som omkommit i Medelhavet i år. Vi såg de senaste tragedierna för bara några dagar sedan då två båtar sjönk och tog de allra flesta av de över 1400 passagerarna med sig.
Förra årets skrämmande rekordsiffra på runt 3500 döda riskerar att vida överstigas om vi inte agerar omedelbart. Därför antog vi i Europaparlamentet i onsdags en resolution som uppmanar Ministerrådet att etablera lagliga och säkra vägar för flyktingar att nå Europa.
Som företrädare för den liberala gruppen ALDE i förhandlingarna ställer jag frågan till Stefan Löfven och hans europeiska kollegor: Hur många fler människor måste dö innan Ministerrådet inser att vi måste se över det europeiska asylsystemet och upprätta lagliga och säkra vägar för flyktingar att nå Europa?
Reaktionerna från EU:s stats- och regeringschefer som i förra veckan samlades vid ett extrainsatt toppmöte efter flyktingtragedierna blev oacceptabelt svala. Deras beslut att tredubbla budgeten för EU:s sjöövervakningsprojekt Triton är visserligen ett välkommet första steg, men det tacklar inte orsaken till problemet. Med landvägen till Europa tilltäppt med taggtråd och höga murar och flygbolag som enligt EU:s regelverk förbjuds att transportera passagerare som saknar inresetillstånd till EU finns det i dag inga andra alternativ för flyktingar än att betala upp till hundratusen kronor för en plats på en ofta överfull, sjöoduglig båt som i bästa fall faktiskt klarar färden till någon av de europeiska hamnarna. Flyktingtragedierna kommer att upprepas så länge det inte finns några alternativa, lagliga och säkra vägar att ta sig till Europa för att söka asyl.
Nu gäller det att upprätta lagliga och säkra vägar för människor att komma till EU, exempelvis genom att utfärda humanitära visum på ambassader och konsulat utanför EU. På så sätt räddar vi liv och stryper de skrupelfria människosmugglarnas verksamhet. Vi kan dessutom ha en bättre översikt över de som kommer och kan hantera asylansökningarna på ett välfungerande och förutsägbart sätt.
Vi behöver även ett centraliserat europeiskt asylsystem som ersätter det nuvarande Dublinsystemet. År 2013 tog fem medlemsländer emot sjuttio procent av de asylsökande som kom till Europa, samtidigt som länder som Kroatien, Lettland och Estland tillsammans tog emot ynka sjuttio personer. Genom ett kvotsystem där asylsökande fördelas mellan EU:s 28 medlemsländer baserat på folkmängd, ekonomi och andra relevanta faktorer kan ett gemensamt EU-system upprätthållas där alla länder tar sin del av ansvaret. Tysklands förbundskansler Angela Merkel är den första av EU:s ledare som lyft frågan och jag hoppas att hon gör sitt yttersta för att snabbt lyckas få fler kollegor med sig på denna linje.
För det är bråttom. Europa vänder just nu ryggen mot många av de människor som flyr från några av de värsta humanitära kriserna i vår tid. Medelhavet, dit många av oss reser för att semestra, håller på att förvandlas till världens största massgrav.
Att ge asyl till människor som flyr krig, konflikter och kränkningar av mänskliga rättigheter är inte en fråga om generositet eller godtycke utan en plikt och en solidaritetshandling som alla EU:s 28 medlemsländer förbundit sig till att respektera genom både EU-rätt och internationella avtal. EU har lyckats bygga en monetär union och är på väg att skapa en energiunion. Det är dags att bygga en humanitär union!
Cecilia Wikström (FP), europaparlamentariker