Kriget i Syrien är inne på sitt femte år, i Somalia har inbördeskriget pågått i nästan 30 år och i Sverige diskuteras permanenta uppehållstillstånds vara eller icke vara.
Bland allianspartierna, som tidigare har varit väldigt tydliga i att de inte tänker kompromissa när det kommer till invandringsfrågan, är det nu bara från Centerns håll som det inte har kommit några förslag på tillfälliga uppehållstillstånd. Något som från Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna motiveras med att det ska ge flyktingar incitament att snabbare komma in på den svenska arbetsmarknaden.
Folkpartiet stödjer sig på en politisk rapport där man föreslår att tillfälliga uppehållstillstånd i regel ska ges till nyanlända och först bli permanenta då personen ifråga har fått ett jobb.
Har personen sedan inte kommit i arbete efter tre år så omprövas skyddsbehovet och finns det då kvar ges ett permanent uppehållstillstånd. Om inte skickas personen tillbaka till sitt ursprungsland. Detta system ska alltså leda till att fler kommer i arbete snabbare.
Det är aningen förvånande att ett sådant förslag kommer från Folkpartiet. Partiet brukar till stor del bygga sin politik på den forskning som finns på området och en stor del av den forskning som finns kring tillfälliga uppehållstillstånd pekar på att de leder till sämre integration snarare än bättre.
Att ha en ständigt överhängande ovisshet angående huruvida man kommer få stanna eller tvingas återvända till ens ursprungsland blir en enorm mental belastning. Man har vid undersökningar sett att de som endast fått tillfälliga, i stället för permanenta, uppehållstillstånd i högre grad lider av oro, depression och posttraumatisk stress. Detta oberoende av vilken bakgrund de har i sitt ursprungsland. Vilket i sin tur gör det svårare för de nyanlända att lära sig språket. Det minskar motivationen att delta i de sociala aktiviteter samhället har att erbjuda. Att kunna språket, ha ett socialt kontaktnät och mental hälsa gör det enklare att komma i arbete. Mot det är det nog ingen som skulle protestera.
Allt detta antyder att tillfälliga uppehållstillstånd snarare försämrar än förbättrar integrationen. Det skulle dessutom leda till en högre belastning hos Migrationsverket då uppehållstillstånden måste omprövas efter tre år för att se om personen i fråga fortfarande har skyddsbehov. I en situation där vi redan har en enorm belastning på Migrationsverket känns det därför onödigt att lägga ännu mer på deras bord, framförallt då det är rent kontraproduktivt.
Enda sättet för de nyanlända att slippa genomgå ytterligare en långdragen och mentalt påfrestande asylprövning blir alltså att skaffa ett jobb, vilket i ett land som Sverige med höga trösklar in på arbetsmarknaden är lättare sagt än gjort. Hänger ens möjlighet att permanent få stanna på att man får det där jobbet är risken stor att personer tar arbeten med tvivelaktiga arbetsförhållanden. Något som i sin tur öppnar upp för oseriösa arbetsgivare att utnyttja personer i en utsatt situation.
De tillfälliga uppehållstillstånden är alltså inte en lösning på vår integrationsutmaning utan skulle snarare komplicera situationen. Att ta sig hela vägen till Sverige är otroligt krävande, de som lyckats ta sig hit har ett driv och en vilja att göra rätt för sig. Med en liberal inkluderande arbetsmarknad kan även de slå sig in och bygga sig ett liv och en framtid här i Sverige. Liberala ungdomsförbundet kommer därför fortsätta slåss för tron på att människor både kan och vill. Permanenta uppehållstillstånd bör därför förbli normen, det handlar trots allt om människor, inte bara siffror på ett papper.
Sara Ivarsson, distriktsordförande LUF Uppsala