I våras presenterade regeringen promemorian ”Framtidens filmpolitik”, som ett första steg i att avskaffa den svenska modellen för filmavtal och reformera stödet till svensk filmproduktion.
Regeringen föreslår bland annat en kraftig höjning för momsen på biobiljetter, vilket skulle bli ett hårt slag för såväl biosalonger som filmälskare. Därtill föreslår regeringen att skota filmavtalet mellan staten och filmkulturen, som i dag står som grund för svensk filmpolitik, för att staten ska få kontroll. Det rimmar illa med en oberoende filmkultur.
Filmavtalet måste värnas och utifrån dagens förutsättningar behöver fler parter bjudas in för att få ett så hållbart och långsiktigt avtal som möjligt.
I promemorian står det att landets biografägare till hälften ska låta konsumenterna kompensera för momshöjningen, genom höjt biljettpris, till hälften genom minskat företagsresultat. Effekten blir alltså dubbel: färre får råd att gå på bio samtidigt som färre biografägare har råd att visa film.
Många biografer över hela Sverige, framförallt de på mindre orter, kommer att drabbas hårdast. Redan i dag är lönsamheten väldigt låg för sådana biografer, med små eller inga vinstmarginaler. Till viss del beror det på samhälls- och teknikutvecklingen i stort. Det finns i dag en mängd olika sätt att ta del av nya och gamla filmer utöver att gå på bio – man kan se film på sin tv hemma, på sin dator, på mobil eller surfplatta. Detta är såklart en positiv utveckling för alla filmälskare. Samtidigt finns det fortfarande många som föredrar att se film på biograf.
För många människor erbjuder biobesöket såväl underhållning och kulturell stimulans som social samvaro.
Den möjligheten skulle försvinna på många ställen i Sverige om bristande lönsamhet gör det omöjligt för små biografer att överleva regeringens chockhöjning av momsen. För många ungdomar är biobesök en populär fritidssyssla, fri från alkohol och stök, och en vanlig aktivitet för såväl dejter som umgänge med kompisarna. Om biograferna tvingas höja biljettpriset, kommer många ungdomar inte ha råd med detta längre.
När kostnaderna för att gå på bio höjs så mycket riskerar vi dessutom att få en situation där illegal streaming och nedladdning av filmer i stället ökar, vilket i sin tur innebär ännu mindre lönsamhet för svensk filmproduktion. Just att motarbeta illegal konsumtion av upphovsrättsskyddat material har dessutom varit ett särskilt mål för det gällande filmavtalet, det vill säga det som regeringen nu vill avskaffa.
Över huvud taget skulle kulturutbudet alltså försämras på många ställen i landet om kulturminister Alice Bah Kuhnkes (MP) nya filmpolitik förverkligas.
Den tredje augusti löper remisstiden ut för regeringens nya inriktning för svensk filmpolitik. I vårt svar till kulturministerns PM motsätter sig Sveriges Biografägareförbund å det starkaste att höja biomomsen. Vi vill att stödet till svensk filmproduktion stärks. Vi som driver biografverksamhet i Sverige sätter oss gärna vid förhandlingsbordet och diskuterar hur vi kan hitta ett nytt filmavtal som möjliggör det. Vi är beredda att, som nu, betala en biografavgift och välkomnar fler att vara med i avtalet så att det blir teknikneutralt.
Men en chockhöjning av momsen på biobiljetter och att gå från oberoende filmkultur till statlig filmpolitik riskerar att göra biograferna till museer över hela Sverige.
Låt oss tillsammans hitta en annan, bättre lösning för att stärka svensk film och hålla biosalongerna öppna för filmälskare i hela landet.
Peter Fornstam, ordförande Sveriges Biografägareförbund