År 2009 köpte Sigtuna kommun ett skånskt vindkraftverk för 38,5 miljoner kronor. Tanken såg god ut. Förutom att förstärka bilden av Sigtuna som en eko-kommun skulle verksamheten innebära sänkta elkostnader på minst 600 000 kronor om året. Besparingen bestod främst i att kommunen inte skulle behöva betala en energiskatt om 28 öre per kilowattimme vid köp av egenproducerad el. Samtidigt var elpriserna på den nordiska elbörsen uppe i 37 öre per kilowattimme, och inkomsterna från elcertifikat som producenter av vindkraft erhöll uppgick till mer än 30 öre per kilowattimme. Förutom Samling för Sigtuna yrkade all partier i kommunfullmäktige bifall till kommunstyrelsens förslag om att köpa kraftverket i Odarslöv.
Till en början såg det också ut att bli en bra affär. Priserna på elbörsen gick upp mer än vad inkomsterna från elcertifikaten sjönk, och år 2010 torde kommunens produktion av vindkraft ha gått med vinst även utan hänsyn taget till skattereduktionen.
Det är dock inte bara Sigtuna kommun som sett chansen i att tjäna pengar på skattebefriad el. Mellan 2009 och 2015 mer än fyrdubblades vindkraftproduktionen i Sverige, och en stor del av dessa kraftverk ägs i dag av kommunala bolag.
Knivsta kommun köpte sitt vindkraftverk 2009. Två år senare följde Upplands-Väsby grannkommunernas exempel, och 2012 införskaffade Sigtuna ännu ett kraftverk. Så sent som i maj 2015 beslöt Uppsala kommunfullmäktige att upphandla två vindkraftverk till en kostnad på 94 miljoner kronor.
Samtidigt sjönk elanvändningen i Sverige till rekordlåga nivåer. I dag är den nere i 135 terrawattimme per år, den lägsta noteringen sedan 1986. Överskottet i produktionskapacitet har lett till kraftigt sjunkande priser och el kostar i dag mindre än 25 öre per kilowattimme på den öppna marknaden.
Vindkraftbolagens inkomster från försäljning av elcertifikat har halverats sedan 2010, och förändringar i regelsystemet innebär i dag att kommuner bara får skattebefrielse för den el de använder samma timme som den produceras.
Sammantaget innebär detta i dag att vart och ett av Sigtuna kommuns vindkraftverk går med en förlust om 750 000 kronor om året.
Siffrorna är förmodligen likartade för de flesta av de tusentals vindkraftverk som tagits i drift i Sverige sedan 2009. En del av dessa förluster kompenseras ännu av befrielsen från energiskatt på den el som kommuner och vindkraftskooperativ själva använder. Från och med våren 2016 kommer dock denna subvention enligt beslut av nuvarande rödgröna regering att försvinna.
Med nuvarande priser på el och elcertifikat kommer svenska vindkraftproducenter att förlora miljarder varje år.
Då intäkterna i dag knappt täcker ägarnas kapitalkostnader går kommunala vindkraftverk inte att sälja till privata köpare utan att kommunen får ytterligare en förlust på halsen. Därmed får skattebetalarna stå för fiolerna, vilket i praktiken innebär en dold subvention, och att vi får mindre pengar över till skola och välfärd.
Få bedömare insåg år 2009 att kombinationen av elcertifikatsystemet med den kommunala skattereduktionen skulle leda till dessa förödande konsekvenser. Vilka fel gjordes som vi nu behöver lära av?
Den viktigaste insikten skulle kunna vara att hållbar elproduktion av rent tekniska skäl inte utgör en ideal marknad. Den baseras nämligen på stora initiala insatser av kapital, som följs av relativt låga driftskostnader under lång tid.
Ett investeringsbeslut kräver därmed kunskap om variationer i utbud och efterfrågan som ligger långt in i framtiden. När stora kraftbolag inte ens förmår att göra korrekta prognoser på fem års sikt, kan man då förvänta sig att kommunala energibolag och enskilda kooperativ skall klara detta? Därmed tenderade införandet av elcertifikat i kombination med reducerad energiskatt att leda till stora investeringar i uppbyggande av överkapacitet. I en fungerande marknad hade denna överkapacitet snart försvunnit, emedan ineffektiva producenter slagits ut ur marknaden.
Ett vindkraftverk är dock svårt att slå ut ur marknaden emedan ägaren fortsätter producera så länge driftskostnaden är lägre än intäkterna.
Eftersom vindkraft inte går att planera, utan ofta tillverkar el när det inte finns behov, så kan man hamna i en situation med negativa elpriser, vilket vi under de senaste helgerna varit mycket nära att se i Norden. Systemet blir instabilt.
Slutsatsen blir att marknadsbaserade subventioner i form av elcertifikat inte är så saliggörande som ofta har hävdats. Skall vi stödja införandet av vindkraft bör stödet snarare inriktas på att lösa branschens fundamentala problem: oförmågan att kunna anpassa sin produktion till användarnas behov.
De felaktiga bedömningar ett antal kommuner i Uppland gjort kommer leda till att våra skattebetalare subventionerar elintensiv industri i hela Norden med artificiellt låga elpriser under de närmaste åren. Och detta var väl ändå inte meningen?
Janne Wallenius
professor i Reaktorfysik på KTH
1998-2008 ledamot (V), Sigtuna kommunfullmäktige
vd för ett bolag som utvecklar små kärnkraftverk för kraftproduktion i arktiska områden