Klassresan börjar i klassrummet. Den meningen sammanfattar skolans huvuduppdrag. Att ge varje individ de verktyg hen behöver för att förverkliga sina livsdrömmar. Det som ska spela roll är inte var du kommer ifrån, utan var du är på väg. Det finns inget bättre verktyg för skapa social rörlighet, än en jämlik skola med kunskapsfokus.
Vi tror att den jämlika skolan skapas genom ett statligt huvudmannaskap, med tidig och tydlig uppföljning och med skickliga lärare. I synen på läraryrkes status finns en bred politisk enighet. Det är bra att både regeringen och oppositionen satsar på högre lärarlöner och att alla står upp för att läraren är skolans viktigaste resurs. Den tidiga uppföljningen införs nu med tidigare betyg och med en tioårig grundskola som snabbare griper tag i de elever som halkar efter.
Det kommunala huvudmannaskapet undermineras sakta men säkert i och med att staten tar större ansvar för löner, karriärvägar och kompetensutveckling. Kommunerna klarar inte ens av det grundläggande ansvaret som arbetsgivare. Det underkännandet från alla politiska partier är starten mot en statlig skola.
Svensk skola har stora utmaningar. Kunskapsresultaten har sjunkit i över tjugo års tid. Vi bör ägna allt reformutrymme i den skolbudgeten vi kan på det som höjer skolresultaten. Där ligger den skolpolitiska skiljelinjen. Den politiska konflikten ligger i statens prioriteringar. I stället för att satsa på karriärtjänster i utanförskapsområden – prioriterar regeringen bidrag till kommuner som misslyckas med sin fastighetsskötsel för upprustning av skolgårdar, sådant som bör och ska vara ett kommunalt uppdrag.
Prioriteringarna är tyvärr genomgående. Fritidshemmen får ökade resurser – i stället för att leva upp till löftet om mer pengar till lärarnas löner.
Politik handlar om att vilja. I viljeinriktningen tvingas man allt som ofta att välja. Ibland finns två goda ting. Det ena utesluter allt som ofta det andra. I denna prioritering krävs det att vi satsar pengar på det som kan höja skolresultaten. För oss innebär det exempelvis mer pengar till lärare i svenska utanförskapsområden. Regeringen har tyvärr slagit in på en olycklig linje.
Den skolpolitiska debatten tar små steg bort från att sätta kunskapen i det främsta rummet. Förändringen går sakta, som förändringar så ofta gör. Men det gäller att vara vaksam. När förslag diskuteras som handlar om att kunskapsskolan ska ta sovmorgon, att kraven på godkänt i grundämnen ska avskaffas och när budgetutrymme inte prioriterar det som höjer resultaten i skolan – då är vi på ett sluttande plan.
För att Sverige ska återta sin position som en kunskapsnation i världsklass krävs fler politiska förändringar. Både sakpolitiska och ideologiska. Det krävs att skolan förstatligas, att lärarnas status höjs och att vi satsar på en tidig och tydlig uppföljning. Men det krävs också att vi uppvärderar skolan. Skolans kunskapsuppdrag är viktigare än allt annat. Då krävs det att vi från politiskt håll visar det genom våra prioriteringar.
Christer Nylander (FP), vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott
Anna Manell (FP), ledamot i Uppsalas utbildningsnämnd