Den nyligen antagna FN-rapporten om Gazakonflikten 2014 anklagar både den israeliska armén och ”palestinska styrkor” för påstådda krigsförbrytelser. Rapporten ignorerar helt och hållet att Israel gjorde sitt yttersta för att minimera antalet civila dödsoffer på båda sidor medan Hamas gjorde det motsatta. Faktum är att rapporten behandlar Israel, en liberal demokrati, och Hamas, en totalitär terroriststat, som jämlikar. Det är absurt. Dessutom innehåller rapporten 1 725 ord utan att en enda gång nämna Hamas.
Detta är endast det senaste exemplet på en orimlig hållning från FN, som har en lång historia av negativ särbehandling mot Israel som jag här skulle vilja lyfta fram och förklara.
FN:s människorättsråd (UNHRC) är ett uppenbart exempel på orättvisa mot Israel. Sedan UNHRC etablerades 2006 har man genomfört elva utredningar, sex om Israel och endast fem om resten av världen. Rådet har antagit cirka 110 resolutioner om mänskliga rättigheter i specifika länder. Mer än hälften av resolutionerna fokuserade enbart på att fördöma Israel. Israel har fördömts 62 gånger medan Syrien har fördömts 15 gånger, Nordkorea åtta, Iran fem. Följande länder har aldrig fördömts av UNHRC: Saudiarabien, Afghanistan, Irak, Libanon, Somalia, Jemen och många fler.
Dessutom finns det bara ett land i världen som utgör en egen punkt på dagordningen vid varje ordinarie session i UNHRC – Israel. Liknande särbehandling av Israel återfinns i många fler FN-organ. 2013 var över tre fjärdedelar av alla antagna resolutioner i FN:s generalförsamling som behandlade enskilda länder riktade emot Israel.
Israel är en demokrati med fri press, yttrandefrihet och religionsfrihet där kvinnor och minoriteter har lika rättigheter. 77 procent av de arabiska medborgarna i Israel säger att de hellre bor i Israel än i något annat land i världen och de är representerade i alla delar av Israels samhälle inklusive parlamentet och Högsta domstolen. Kvinnor har högre representation i Israels parlament än i över hälften av parlamenten i Europa. Homosexuella män i Israel är världens sjunde lyckligaste enligt en färsk och omfattande enkät med över 100 000 svarspersoner i 127 länder.
Mot bakgrund av de realiteter som beskrivs ovan, varför är det så mycket fokus på Israel i FN? Svaret är enkelt. FN har 193 medlemmar, men färre än hälften är demokratier. Arabförbundet och de islamiska staterna med sin välkända antisemitiska och anti-israeliska inställning har – tillsammans med tredje världens alliansfria rörelse – 124 medlemmar. De utgör därför ett mäktigt röstblock med automatisk majoritet, som de kan använda för att driva igenom vilken resolution som helst.
Detta har fått absurda följder såsom att Libyen under Gaddafi var ordförande för UNHRC:s föregångare, att Saudiarabien är medlem i FN:s organ för kvinnors rättigheter och att Iran var ordförande för FN:s kärnvapennedrustnings-konferens och valdes in i FN:s kommission för kvinnors rättigheter.
Det är viktigt att hålla allt det ovanstående i åtanke när man hör FN fördöma Israel. Världens brutala regimer utnyttjar FN-systemet för att ständigt angripa Israel. Detta är dock inte endast ett problem för Israel, utan också ett problem för FN. Det är dags för FN att sluta slösa energi på absurda och ogrundade resolutioner mot Israel och i stället rikta sitt fokus mot dem som verkligen kränker mänskliga rättigheter. Genom att konstant fördöma och särbehandla Israel handlar FN kontraproduktivt och bidrar i detta avseende inte till att skapa bättre förutsättningar för fred.
Isaac Bachman, Israels ambassadör i Sverige