Den som är ung, arbetslös, sjukskriven eller av annan anledning har svag ekonomi är ofta också mest stillasittande på sin fritid, med allvarliga hälsoeffekter som följd. Men de som bäst behöver samhällets stöd har lämnats utanför det offentligfinansierade stödet för hälsoinvesteringar.
Att låta alla grupper i samhället omfattas av statens förmåner för ett friskare liv skulle bidra till en bättre folkhälsa, ett minskat utanförskap och lägre kostnader för såväl sjukvård som sjukskrivningar.
För en högutbildad och en lågutbildad skiljer medellivslängden fem år. Sambandet mellan låg socioekonomisk status och sämre hälsa är starkt. Lågutbildade blir helt enkelt oftare svårt sjuka än högutbildade, i den politiska debatten är det detta som kallas för hälsoklyftorna.
Det finns självklart flera faktorer bakom hälsoklyftorna. Men det är ingen slump de med sämst hälsa har mest stillasittande fritid i hela befolkningen. Detta är problematiskt, för samtidigt som fysisk aktivitet och träning är viktigt för att hålla sig frisk visar en nyligen sammanställd rapport från riksdagen att det framför allt är aktivitetsnivån på fritiden som har betydelse för hur man mår – både fysiskt och psykiskt.
Men att fysisk aktivitet är livsviktigt ju vet alla, även våra politiker. Det är därför staten satsar miljardbelopp varje år på att folket ska hålla igång. Drygt sju miljarder går årligen till barn- och ungdomsidrotten och med friskvårdsbidraget har arbetsgivare möjlighet att skattefritt subventionera sina anställdas kostnader för gymkort. Men mycket längre än så sträcker sig inte statens hälsosatsningar. Är du student, arbetslös eller pensionär är det upp till dig själv att ha råd med gymkort, gruppträning, simning, vattengympa, dans eller den träningsform du föredrar.
Nu är dags att ta nästa steg. Om vi ska stänga hälsoklyftorna måste alla omfattas av möjligheten till ett friskare liv. Vi föreslår därför ett individuellt friskvårdsavdrag, som skulle göra det möjligt för alla att investera i sin hälsa – oavsett socioekonomisk status.
För brist på motivation är inte det stora problemet, hela åtta av tio stillasittande svenskar vill börja träna. Men alla som försökt lägga om sina vanor vet att det inte är så lätt, och har man knappa resurser är det ännu svårare. Därför är det inte så konstigt att hälften av alla i samhällets utsatta grupper anser sig behöva stöd för fysisk aktivitet.
Med ett individualiserat friskvårdsavdrag, som komplement till företagens friskvårdsbidrag, ger vi de inaktiva som vill börja träna möjligheten att investera i sin hälsa. Och det är med inriktning på dessa målgrupper vi måste arbeta, för de största samhälls- och hälsovinsterna kommer inte från att någon som redan är aktiv tränar lite mer – de kommer när de inaktiva blir och förblir aktiva.
Det skulle gynna folkhälsan, spara resurser, minska trycket på sjukvården och framförallt ge många svenskar en bättre livskvalitet.
Gustav Wiel-Berggren, branschansvarig Almega Friskvårdsföretagen