I måndags stod det klart att Vänsterpartiet lämnar majoriteten. I drygt fem månader höll den styrande vänstermajoriteten i landstinget ihop, detta trots att de haft åtta år att förbereda sig på.
När nyheten nådde media och oss i alliansen på måndag förmiddag om att den styrande majoriteten i landstinget spruckit drog spekulationerna igång. Vad händer nu med budgeten som ska beslutas i juni? Vi i alliansen är än mer oroade över för hur landstinget kommer att styras framöver. Hur kan Socialdemokraterna och Miljöpartiet med Börje Wennberg i spetsen tro att de kan styra obehindrat i minoritet när de inte ens kunde hålla ihop en stabil vänstermajoritet i mer än ett knappt halvår?
Alliansen styrde tillsammans i åtta år. Fyra partier lyckades hålla ihop och genomförde reformer som vi stod enade bakom. Vi är fortfarande överens och samarbetar fortsatt om än i opposition. Nu säger de rödgröna att de kommer att tala med alla partier förutom Sverigedemokraterna.
Menar Börje Wennberg och de övriga på riktigt att det är vi i alliansen som ska rädda dem kvar vid makten? De har haft oförmågan att förhandla internt under de första fem månaderna, hur ska de någonsin kunna hålla ihop en blocköverskridande majoritet?
Vi i alliansen har flera gånger försökt påpeka att flera av de nya förslag som de rödgröna lagt kommer slå hårt mot landstinget. De har inte velat lyssna på det. Nu läggs vårdlotsarna ner, trots att vi vet att det blir billigare redan år ett. De gör neddragningar i psykiatrin, trots att vi ser ett ökat behov i samhället för psykiatri, de centraliserar verksamheter till Akademiska sjukhuset med följden att köerna blir längre.
Att ens fundera över att lägga ner Närakuten visar att vare sig Socialdemokraterna eller Miljöpartiet sätter våra invånare eller ekonomin i fokus.
Följderna blir att de nu måste höja skatten redan nästa år med 55 öre. Att höja skatten är ingen långsiktig lösning. I en ESO-rapport av Per Borg (S) om välfärdens långsiktiga finansiering från 2009 konstateras att höjda skattesatser inte på sikt kan lösa det framtida finansieringsproblemet. Han föreslår en kombination av effektivisering, omfördelning inom offentlig sektor och ökade skatteinkomster utan höjning av skattekvoten.
Vi menar absolut inte att vi inte har utmaningar framför oss. Däremot anser vi att en skattehöjning som förstahandslösning i ett politiskt styre där allt verkar oklart är att göra det väl enkelt för sig.
Innan vi beslutar om att lägga beslag på en större del av människors löner måste vi säkra att vi tagit vara på den kunskap som finns om hur befintliga resurser kan användas på bästa sätt. Vi måste också kunna lova väljarna att vi kan garantera högsta kvalitet inom sjukvård och kollektivtrafik, att vi arbetar för långsiktiga lösningar och att vi inte ägnar tiden åt interna konflikter, utan styr och leder det landsting vi är satta att styra.
Det är en extremt svag ledning som i dag styr landstinget. De har vare sig majoritet i fullmäktige eller styrelser och nämnder, och kommer därför att behöva söka stöd hos andra partier i varje enskild fråga.
Att få igenom en budget, som är det viktigaste styrdokumentet i landstinget, i fullmäktige är en sak. Att sen behöva söka samarbete i varje fråga är inte lätt för någon men sannolikt omöjligt för en ledning som inte ens kan hålla sina närmsta vänner kvar i majoriteten. Vi har sett oförmågan i nämnder och styrelser sedan dag ett. De har haft interna samtal under pågående möten, dragit ur ärenden och lämnat ofullständiga handlingar.
Vi är inte alls förvånade över agerandet från Vänsterpartiet då vi insåg följderna av den majoritetsöverenskommelse som undertecknades av de rödgröna efter valet.
Nina Lagh (M), oppositionsråd
Lina Nordquist (FP), oppositionsråd
Johan Örjes (C), oppositionsråd
Anna-Karin Klomp (KD), oppositionsråd
Robin Kronvall (M), oppositionsråd