DEBATT: "Alla poeter är inte döda"

Det upprör mig när jag ser att Bo Gustavsson väljer diktböcker med nytryck av mycket gammalt material i UNTs kritikerval 2009 (UNT 18/12). Wallace Stevens gav ut sin sista diktsamling på 50-talet, Inger Christensens bok Det, som Gustavsson valt, är ett omtryck, den kom ut första gången 1969. Och Paul Auster har inte givit ut en ny diktbok på 30 år. Visst, det är bra författarskap men de saknar aktualitet. I princip dödförklarar Gustavsson det som händer nu. Vilket är fel. Det händer mycket som är värt att uppmärksamma. Även om poesiåret 2009 inte var lika starkt som året innan kom åtminstone några böcker att omtala:

Barndomstolen
Ulf Karl Olov Nilssons Barndomstolen är en bok som jag återkommer till. Här finns en allvarligt humoristisk tradition av poesi som nuförtiden är läsvänlig. Kanske kan man säga att Erik Beckman startade den och den har förts vidare av poeter som Robert Ståhl (Soft fysik 2005) och Ida Börjel (Sond 2004).

Almanacka
Kristofer Flensmarcks Almanacka är en enkel bok men i viktig i sin innehållslöshet. Poeten har hittat sin farmors fickalmanackor och gjort dikt av dem. Det är ytterst lite redigerat. Här återkommer korta anteckningar om bemärkelsedagar, medicinintag, läkarbesök och väder. Den kortfattade repetitionen blir en smärtsam bild av ett liv. Det är en typ av text som vi alla någon gång har kommit i kontakt med.

Efter arbetsschema
Den politiska dikten har fått renässans i och med Johan Jönsons författarskap. Hans Efter arbetsschema som kom i augusti 2008 är värd att nämna igen, 800-sidor som väger minst det dubbla. Här fortsätter traditionen från Göran Sonnevis och Lars Noréns dikter. Johannes Anyurus diktsamling Städerna inuti Hall bör också nämnas i det här sammanhanget, den kom i år.

Debatt: "Alla poeter är inte döda"

Alla poeter är inte döda Magnus Dahlerus slår ett slag för nyskriven poesi.