Eva Edwardsson inleder sin artikel med påståendet att jag inte vill att Uppsala slott skall utvecklas till ett museicenter. I min artikel framhåller jag det angelägna i att det uppförs ett nytt konstmuseum i centrala stadskärnan. Märkesbyggnaden Slottet bör även fortsättningsvis få en högkvalitativ användning för fest, regional kultur, universitetets konstsamlingar, med mera. Gärna även ett fredsmuseum. Men här menar jag att staten i första hand bör ha huvudansvaret.
I min artikel påpekade jag inledningsvis den bristande lyhördhet som kommunen visat allmänhet, experter och ideella organisationer när det gäller utredningen om konstmuseets lokalisering till Slottet. Detta trots den överenskommelse som kommunens träffat med föreningslivet om ökat samarbete och dialog. Detta bemöter inte Eva Edwardsson alls. Det är inte förvånande. När valet 2009 skulle ske av Europeisk Kulturhuvudstad 2014 konstaterade den internationella urvalspanelen att det i Uppsalas ansökan fanns väldigt lite som tydde på att det förts någon seriös och djup dialog inom kommunen, med dess invånare eller ens med kommunens kulturinstitutioner! Panelen säger sig därför vara besviken på Uppsalas ansökan eftersom "Uppsala hade verkliga tillgångar, fördelar som man kunde ha byggt på men som inte blivit riktigt utvecklade". Eva Edwardsson visar på samma sätt inga tecken på reflexion eller eftertanke i sitt svar nu eller i den tidigare debatten. Jag kan inte tänka mig att kommunens idrottsarenor planerats på motsvarande sätt, utan nära samarbete med lokala idrottsklubbar, förbund och andra sakkunniga inom området.
Ett konstmuseum med en regional roll är en strategisk kommunledningsfråga. Eva Edwardsson inte Uppsalas potential när det gäller möjligheten för ett fristående konstmuseum att kunna bidra till att skapa en mötesplats av betydelse för hela Uppsala- och Stockholmsregionen. Ambitionen är låg. Hon menar att kulturnämnden aldrig skulle få de pengarna. Samtidigt ställer hon sig bakom en utredning med ett enda alternativ, som för det nya konstmuseet innebär en årlig kommunal kostnad på närmare 40 miljoner under 25 år! För denna summa och mindre kan man troligen åstadkomma mycket mer.
För att göra staden och omgivande region så attraktiv som möjligt för sina invånare, företag och besökare måste Uppsala självfallet samverka med de båda universiteten, landstinget, berörda företag, omgivande kommuner i regionen samt med statens olika företrädare. Inte minst när det gäller möjligheterna till samfinansiering. Men det räcker inte. Jag tror också att det krävs ett nära samarbete med berörda föreningar och alla andra ideella krafter för att stärka Uppsala som livsmiljö och mötesplats. Utan denna breda samverkan är kommunen inte stark. Uppsala konstmuseums egen konstsamling borde på sikt kunna utvecklas genom samverkan med andra institutioner och museer, genom exempelvis donationer. Det förutsätter troligen att Uppsala uppträder mer lyhört gentemot omvärlden.
Behovet att fylla ett hus kan aldrig vara målet för en verksamhet även om det råkar vara Uppsala slott. En attraktiv och konkurrenskraftig verksamhet bygger alltid på att fokus ligger på att utveckla verksamhetens unika kvaliteter, samt kontakten med sina besökare.