Behövs litteraturen i Uppsala?
KULTURDEBATT. Frågan som måste ställas är denna: vilken roll har litteraturen i dagens samhälle? Det är en fråga som är direkt kopplad till politikernas ointresse för litteraturens plats i offentligheten i Uppsala, skriver Bo Gustavsson.
Till kommunfullmäktige? Uppsalaförfattaren Lars Lunkvist.
Foto: Staffan Claesson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Helt klart är att litteraturen är nollprioriterad i Uppsala. Nollprioriterad! Politiker är ju gudskelov ett pragmatiskt och nyttotänkande släkte som inte bryr sig om ett sådant anakronistiskt fenomen som litteratur. Konstens nytta är däremot lättare att förstå sig på eftersom konstobjekt oftast är konkret fysiska och eftersom de placeras på museer dit folk kan gå för att beskåda dem. Men vad är litteratur? En liten tingest som kallas bok bestående av ord, ord, ord. Det enda man kan göra med en sådan tingest är att ha den liggandes på nattduksbordet och kika i den då och då innan ögonlocken barmhärtigt nog faller ihop.
Frågan som måste ställas är denna: vilken roll har litteraturen i dagens samhälle? Det är en fråga som är direkt kopplad till politikernas ointresse för litteraturens plats i offentligheten i Uppsala. De flesta politiker i Sverige skulle inte ens komma på tanken att ställa denna fråga eftersom litteratur inte existerar i deras vokabulär. Marginaliseringen av litteraturen i vårt samhälle har lett till att den osynliggjorts i det offentliga samtalet. Om politiker talar om litteratur, sker det med allmänna floskler utan någon som helst praktisk betydelse. Den verkar höra hemma i den privata sfären och därmed basta. Det finns ingen politik för det privata eller är det så att det privata egentligen är det allra mest politiska?
Behövs litteraturen i Uppsala? Vi har ju internet, tv och bloggosfären. Räcker inte det, verkar politiker resonera. Varför ska ett fenomen stödjas med kommunala medel som inte längre platsar i det moderna samhället? Litteraturen som underhållande sömnmedel kan ju vara okej. Men att använda skattemedel för att ge konstgjord andning åt ett utdöende fenomen är ju absurt. Här kan jag inte låta bli att citera den amerikanske poeten Ezra Pounds definition på litteratur som "news that stays news". I vårt nyhetsfixerade samhälle finns det alltså nyheter som aldrig känns gamla eller behöver uppdateras: litteraturen. Det är den ständigt aktuella nyheten om vad det innebär att vara människa i denna världen, även här i Uppsala.
Litteraturen behövs, också i Uppsalas offentliga liv. Men då krävs ett nytänk från politikernas och kulturbyråkraternas sida, ja något så svårt som en attitydförändring. Litteraturens status måste höjas i vårt samhälle överhuvudtaget och ett första steg på den vägen är att ge författarna offentliga fora i kommunerna. Arrangemang med återkommande författarsamtal med frågor från publiken är bra. Det är ju så att den som läser en bok oftast har ett behov att diskutera det han eller hon läst. Författarna måste också ges tillfällen att delta på ett naturligt sätt i samhällslivet genom författarbesök i skolor och på arbetsplatser så som skedde på 1960- och 1970-talet. Författarna måste få komma ut ur garderoben!
Att satsa på litterära evenemang behöver inte heller vara ett ekonomiskt bräck för en kommun. Se bara på Biblioteksmässan i Göteborg som ger många goda slantar till kommunen och näringslivet i stan. Varför inte våga göra något liknande här i Uppsala och satsa på en årligt återkommande litteraturfestival där Uppsalaförfattare och författare från övriga Sverige och till och med från utlandet kan delta? Musikfestivalerna frodas överallt i Sverige och nog skulle det kunna finnas publik för en litteraturfestival med uppläsningar, debatter och samtal. Då skulle Uppsala sättas på kartan över det kulturella Sverige och åter igen bli en levande litteraturstad. På 1960-talet var det ju mer liv i luckan på den litterära fronten här i stan.
I alla samhällen och alla kulturer har skrivarna eller författarna haft en central roll som det levande ordets förvaltare. Vi definierar oss fortfarande genom ord, vår värld är en värld av ord, även i 2000-talets Uppsala. Det var inte så länge sedan som politiker spetsade sina argument genom att citera poeter eller romanförfattare. Det har man för övrigt gjort alltsedan antiken. Kanske kommer den dag då vi i Uppsala kommunfullmäktige kan höra citat av Willy Kyrklund eller Lars Lundkvist. Jag är en obotlig optimist. Jag tror på litteraturen som en självklar del av det offentliga samtalet, även här i Uppsala.