Som replik på recensenten Bo Gustavssons recension måste jag som redaktör också ta till orda, även om det inte följer gängse tradition.
Recensionen ger ett intryck av att recensenten använt boken för att finna något annat än det som står där.
Ville han veta något om Siri Dahlquist som person, hennes tankar och livsuppgift, så står det redan tydligt redan i Oloph Bexells biografiska artikel.
Boken har bland författarna flera framstående unga kvinnliga forskare med doktorskompetens, som bidragit med att beskriva olika sidor av Siri Dahlquists teologi och engagemang.
Detta har avsatt sig i 1900-talets kyrkohistoria men inte tidigare redovisats. Hennes stora hängivenhet till missionen beskrivs ingående av docenten Karin Sarja i kapitlet "märkt av missionen". Teol. dr Boel Hössjer Sundman skriver om hennes sökande efter begreppet Gud och Kristus. Siri Dahlquists brevväxling och möten med kända kristna personligheter i anglikanska kyrkan och med tyska teologer visar bredden i hennes intressen.
Jag menar att Siri Dahlquists arbete som prästfru också är värt att dokumenteras. Rollen som prästfru har fått ett eget kapitel, som docent Cecilia Wejryd skrivit och som av professor Sven-Erik Brodd getts en problematisering av begreppet prästfruskap. Siri Dahlquist såg det som sin kallelse och livsuppgift att genom församlingsverksamhet föra ut det kristna evangeliet.
Prästfruskapet var en oavlönad tjänst, som senare i församlingarna ersatts med tjänster som församlingspedagog eller diakon - också detta är en del av 1900-talets kyrkliga historia.
Mest känd är Siri Dahlquist som författare och översättare av psalmer och dikter. Hennes samarbete med andra kvinnor i samma tid, Emilia Fogelklou och Märta Tamm-Götlind, ger en värdefull bild av de tankar som rörde sig i tiden.