Alma Kirlic frågar hur rimligt det är att förvänta sig att företag ska ha ett ansvar för moralisk riktighet i kundernas handlingar. Det är en stor fråga om vilken rätt vi över huvud taget har att ha synpunkter på andras moraliska beteenden.
Men oavsett vad vi svarar på den frågan är det ett faktum att så sker i vårt samhälle.
Det handlar ofta i grunden om vad som uppenbarligen är skadligt för någon annan. Därför uppmanas vi hela tiden att exempelvis försöka leva så miljövänligt som möjligt. Vi tycker därför inte heller i gemen att det är okej att ett företag beter sig annorlunda på den punkten.
För ett företag är inte opersonligt, varken i juridisk eller moralisk mening. Bakom fasaden finns alltid människor, som bär ett ansvar för vad som sker i företagets namn.
Eller låt oss jämföra med en svensk sajt, där besökarna får alla tänkbara tips i hur de ska göra för att kunna ta livet av sig. Kan utgivaren av den anses ha ett moraliskt ansvar för om människor faktiskt följer råden? Frågan är inte bara hypotetisk, eftersom det bevisligen finns fall där människor har besökt sajten innan de sedan har begått suicid, med en ovanlig metod, som beskrivs just där.
Enligt journalisten Alfred Skogberg finns det mycket tydliga samband mellan tillgången på redskap och faktiska självmord. Finns vapen eller tabletter, är det dålig säkerhet vid broar, ja, då ökar också antalet självmord. Därför blir den här typen av sajt en stor fara. Det är inte så enkelt som att säga att det är upp till var och en om han eller hon vill ta livet av sig, när det i praktiken snarare handlar om människor som desperat ropar på hjälp.
Jag menar att det är fullt möjligt att tänka på motsvarande sätt om en otrohetssajt. Ju lättare det är att hoppa över skaklarna, desto fler kommer att göra det.
Men är det moraliskt förkastligt? Ja, det är en fråga för var och en att ta ställning till, men faktum är att den förmodade njutningen bara är ena sidan av myntet. Andra sidan handlar om förstörda relationer, som kanske hade haft större överlevnadschans om inte otroheten hade varit. Och det är ett stort samhällsproblem, på alla fronter. Inte minst för de barn, som drabbas av att föräldrarna går skilda vägar.
Alma Kirlic svarar Direkt
”Som jag ser det har debatten fastnat …”
Jag menar inte att svaret på frågan om företagen bär ansvar för sina kunders handlingar är nej, utan jag efterlyser en debatt som undersöker problematiken närmare. Som jag ser det har debatten fastnat i moraliserande kring otrohet, vilket skymmer den egentliga frågan som jag menar är mycket större. Det kan mycket väl tänkas att företagen bär ett moraliskt ansvar för sina kunders handlingar, och om så är fallet betyder det i förlängingen att vi måste ifrågasätta hela det system som vi lever i. En sådan debatt skulle föra oss framåt eftersom den skulle tvinga oss att ställas inför frågan hur vi kan förändra hela det ekonomiska systemet så att det blir mer moraliskt. Men i stället har vi fastnat i en diskussion som bara skrapar på ytan och inte gör någon som helst skillnad.
Alma Kirlic
kultur@unt.se