Kulturdebatt
Studentstaden Uppsala
Jag har med intresse sett hur debatten efter min artikel om ett segregerat Uppsala (UNT 28/4) främst kommit att handla om nationerna och deras ekonomi. Både i kommentarfältet på unt.se och nu i Rolf Kroons, kuratorskonventets och studentkårens repliker (UNT 30/4 och 5/5). Som Kroon skriver är nationerna befriade från fastighet- och inkomstskatt, vilket självklart bidrar till att hålla alkoholpriserna nere - kalla det subventioner eller ej.
Kuratorskonventet och kårrepresentanter pekar på allt de gör för att nå ut till icke-studerande – hur väl de insatserna fungerar kan enbart de av oss som inte studerar eller har gjort det tidigare, svara på. Själva kärnan av problemet, segregeringen mellan studenter och icke-studerande (som nationerna visserligen utgör en grogrund för) verkar svårare att röra vid. Vi måste prata om vad konsekvenserna av en uppdelad stad blir.
Kroon menar att jag underblåser motsättningar mellan studenter och icke-studerande – jag tycker det är en problematisk inställning till samhällsdebatt. Att uppmärksamma och diskutera ett reellt problem anses här synonymt med att ”underblåsa” det. Bör vi tiga ihjäl de intressekonflikter som präglar vår stad? I Magdalena Söderlinds artikel närmar vi oss ett ärligt utbyte av olika upplevelser av staden – ett samtal som jag anser saknats när det gäller Uppsala som studentstad.
Segregeringen av studenter och icke-studerande sträcker sig långt utanför nationerna. Följderna är inte bara social exkludering, utan utgör ett hot också mot universitetets arbete. Alla samhällsgrupper är inte representerade i samma grad vid universitetet – fortfarande är föreläsningssalarna i hög grad en medel-och och höginskomsttagarmiljö. När då universitetets studenter inte heller utanför universitetssalarna möter icke-studerande, utan tillbringar sin fritid i samma likriktade miljöer, får vi tunnelseende akademiker. Akademiker som kommer att ha en begränsad blick för det samhälle de ska bedriva forskning om och verka för. Detta är ett problem som alltid funnits inom universitetsvärlden – och med en syn på universitetet som främst till för att främja näringsliv och bygga Uppsalas ”varumärke” närmar vi oss inte en lösning.