Vem ska betala för dikterna? Hur mycket är ordet värt? Det är en mycket viktig fråga som berörs i Krister Gustavssons recension av Anna Gunders bok som handlar om biblioteksersättning och författarpenning (UNT 21/11).
De flesta bibliotek betalar enligt Sveriges Författarförbunds minimirekommendationer för ett författarbesök, men det är långt ifrån alla. Det är skrämmande hur många institutioner, stiftelser, organisationer etcetera som inte betalar för föredrag, diktuppläsningar eller performance - som fortfarande tror att kultur är gratis. Varför? Man baxnar inför deras sätt att tänka.
Men vad är det som gör att vi författare och skribenter ställer upp, trots allt - för det gör vi titt som tätt. Så länge vi gör det, är det detsamma som att vi godtar att ordet är gratis och därmed kommer inget att förändras.
Just nu driver Sveriges Författarförbund en kampanj - Ordets värde - som vi borde ta till oss, särskilt i en tid när det tryckta ordets former förändras. Det är just då som det är viktigt att sätta värde på allt arbete som ligger bakom både skönlitterära som faktabaserade texter.
Regionombud har också utsetts (i Uppsala journalisten och författaren Maria Larsson) som ska rapportera om hur läget är runt om i Sverige. Ja, alla kommer vi att kunna förbättra villkoren genom att berätta hur det ser ut just för oss.
Madeleine Grive, outtröttlig redaktör för kulturtidskriften 10-tal och nyligen aktuell med poesifestivalen i Stockholm, sade så här: Vi erbjuder motstånd!
Och jag vill helt instämma, så länge vi inte säger ifrån kommer inget att ändras.
Bildandet av Uppsala författarsällskap är en del i att bli starkare tillsammans gentemot offentligheten i stället för att var och en ska kämpa ensam i blåsväder!