Docent Richard Sörman menar i en uppmärksammad krönika den 11/6 att en universitetslektor för att känna sig värdig ska vara en fri intellektuell som forskar och undervisar efter eget huvud.
Hans tankar får visst stöd av Björn Westerstrand.
Att kunna få förlägga undervisning efter lunch och kunna ägna förmiddagen åt att läsa och skriva lyfts fram av Sörman som exempel på akademisk frihet, som han berövats.
Jag är en tillskyndare av akademisk frihet. Den friheten måste dock paras med ansvar för helheten.
Att vissa dagar behöva undervisa på förmiddagen måste anses rimligt även inom akademin.
Den stora fokuseringen på schemaläggningen av undervisning parad med orimliga krav på individuell arbetstidsanpassning förtar mycket av Sörmans i andra delar läsvärda krönika.
REPLIK
Professor Staffan Yngve har naturligtvis rätt i att det måste finnas en balans vid ett universitet mellan individuell frihet och ansvar för den gemensamma verksamheten.
Forskning och undervisning kan behöva organiseras på olika sätt inom olika ämnen och i olika situationer och det är svårt att säga något generellt om var den rimliga balansen ska ligga.
Min uppfattning är dock att det blivit för mycket av reglering och att pendeln nu bör slå tillbaka.
Jag ser inget orimligt i att enskilda lärare får påverka sin egen arbetssituation och om möjligt även sina undervisningstimmar.