Debatt: Fullerö - här är längesen i världen

Fullerö Park är ett gigantiskt projekt som kommer att bli ett dominant och främmande inslag i det landskapsrum där det är planerat att ligga. Det framgår med all tydlighet, när man studerar de planer och illustrationer som ingår i de just nu avslutade plansamrådet för projektet.

I projektet ingår temapark ”Fullerö Park”, galleria, idrottsanläggning, hotell samt anläggning för trafikservice. Planområdet är ca 470 000 kvm, det vill säga 47 hektar, och cirka 150 000 kvm kommer att bebyggas. Antalet besökare i temaparken uppskattas till ca 800 000 årligen. De högsta husen kommer att vara 32 meter, vilket naturligtvis är mycket i detta öppna slättlandskap. Över de högsta husen kommer nöjesparkens åkattraktioner, det vill säga berg- och dalbanan, att sticka upp.

Fullerö Park ska ligga omedelbart väster om E 4 och i anslutning till Fullerömotet, de lite höglänta partierna som avgränsar Fyrisåns dalgång åt öster. Fyrisåns dalgång ingår i ett riksintresse för kulturmiljövården (Gamla Uppsala samt Fyrisåns och Björklingeåns dalgångar). Motiveringen för riksintresset lyder: Centralbygd av stor betydelse för rikets historia med kontinuitet sedan bronsåldern och med monumentalt och traditionsbärande rikspolitiskt centrum under forn- och medeltid med kultplats, kungsgård och Sveriges första ärkebiskopssäte. Fullerös roll i och betydelse för riksintresset beskrivs målande av Maja Hagerman i hennes nyligen utgivna bok Försvunnen värld. 

Även om Fullerö Park planeras ligga strax utanför den schablonmässigt dragna gränsen för riksintresset kommer anläggningen att dominera landskapsrummet och därmed riksintresset i denna del så till den grad att karaktären och därmed värdet kommer att skadas. Efter att ha arbetat med riksintressena i Uppsala län i många år tar jag mig friheten att påstå att riksintresset kommer att utsättas för vad som i lagtexten (miljöbalkens 3 kap 6 §) benämns ”påtaglig skada”. Enligt samma lag är riksintressena generellt skyddade för påtaglig skada.

I planbeskrivningen framför kommunen att förslaget innebär betydande negativ miljöpåverkan men konstaterar samtidigt att påtaglig skada på riksintresset är det inte fråga om. Som skäl för denna bedömning tar man bland annat dragningen av E 4. Byggandet av E 4 från Uppsala och norröver var dock ett infrastrukturprojekt av största nationell betydelse, vilket efter år av planering, diskussion och mycken vånda avgjordes av regeringen. Det intrånget motiverar absolut inte ytterligare intrång i riksintresset.  Och dessutom: E 4 och Fullerö Park tillhör helt skilda divisioner.

Riksintresset utgörs alltså av centralbygd av stor betydelse för rikets historia. Att släppa fram Fullerö Park skulle vara att negligera de inledande avsnitten till HISTORIEN, den historia som är Uppsalas, som förklarar Uppsala, att stan ligger där den ligger och att den har den karaktär den har, allt det där som vi talar om så ofta och som jag förmodar är en viktig del i varumärket Uppsala. Jag frågar mig om det anstår en kommun med den historia Uppsala har och med den höga svansföring kommunen vill ha att släppa fram Fullerö Park, att medvetet kommersialisera en så viktig del av ett riksintresse under täckmantel av att levandegöra historien.

Låt mig avslutningsvis få förklara rubriken. Den utgör en strof ur en dikt av Einar Malm och beskriver mycket bättre än många ord den stämning man upplever i Fyrisåns dalgång, oavsett om man står i Gamla Uppsala, Valsgärde, Fullerö, Ekeby, Lena, Tensta, Gödåker eller Vattholma, allt präglas av Här är längesen i världen och det är just det som betyder något!