"Genren skulle snart stelna"
KULTURDEBATT. Apropå poesins plats i tidningen Magnus Dahlerus svarar Bo Gustavsson.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tänker heller inte gå med på en polarisering som gör mig till någon som förkastar äldre poesi. Ett av poesins värden är dess förhållande till traditionen.
Den äldre poesin får kanske mindre plats i dagspressen än den nyare, men förflyttar vi oss till universitetsmiljö blir det annorlunda. Det har kommit åtminstone två avhandlingar om Wallace Stevens på 00-talet i Sverige. Dagspressen recenserar den nyare poesin, men även här finns sådant som hamnar i skymundan, till exempel estradpoesin och i viss mån den från mindre förlag.
Men hur vore en dagspress som inte accepterade poesin som den ser ut nu... Skulle vi bara publicera minnesartiklar över döda poeter och hoppas på att förlagen skulle återutge en redan utgiven poesi... Och hur skulle det se ut om samtidspoesin fortfarande skrev som till exempel Wallace Stevens och Gunnar Ekelöf... Snart skulle genren stelna till saker vi kunde brodera på bonader - det där vet Bo Gustavsson. Vi förväntar oss att utvecklingen ska fortsätta.
Det kan säkert uppfattas som futtigt att vi opponerar oss mot varandras olika uppfattningar om vilken del av poesin som är mest marginaliserad. Jag har dock svårt att förstå hur mångfald hänger ihop med att Bo Gustavsson bara uppmärksammar, i sitt kritikerval, översatt poesi som skrivits för mer än 30 år sedan.
Den äldre och redan etablerade poesin klarar sig och har sina uttolkare, och visst har den en plats i vardagsflödet. Men när vi kommer till den konstruerade situationen att välja årets böcker behöver de inte stjäla plats från det som nyutges.