Åhléns fasad vid Stora Torget i Uppsala har väckt debatt. Åsikterna har varit både för och emot. Nyheter har alltid svårt att fånga allmänhetens uppskattning men med tiden brukar förståelsen komma. Hur var det med Uppsala domkyrkas höga torn som Helgo Zettervall utformade? De var ju länge ett hett debattämne särskilt i Uppsala. Även före detta Riksbankshuset på Stora Torget i Uppsala i hörn med Åhléns var i början av 1900-talet till förtretelse.
För 50 år sedan åstadkom jag den hett omdebatterade åhlénska gallerfasaden. Jag var då anställd hos de berömda arkitekterna Sven Backström och Leif Reinius. Tillkomsthistorien har sina poänger.
Fasadidén föddes inte inför Uppsalaprojektet, utan när Gösta och Ragnar Åhléns ville göra sitt nybygge i Farsta centrum mer synligt och attraktivt. Åhléns plats på torget var längst bort från tunnelbanan medan Konsum låg nära. Bröderna Ragnar och Gösta Åhlén såg här ett bekymmer: det var lätt att slinka in genom Konsums svängdörrar efter hemfärden med tunnelbanan, medan Åhléns var sämre placerat.
En dag kom bröderna upp till oss på arkitektkontoret. De ville att vi skulle göra något som fick deras varuhus att synas bättre. Sven Backström tittade på mig och frågade: "Kan du göra något?" Till min förvåning svarade jag "jamen då måste jag får åka bort en vecka för att tänka". Litet stöddigt, kan man tänka så här efteråt.
Till mötet hade Ragnar och Gösta Åhlén med sig bilder från en flervåningsbyggnad i Hanover. Den ganska ordinära fasaden hade försetts med ett glest nätverk av betongstavar, föga estetiskt och inte särskilt uppseendeväckande. Det såg mest ut som en kvarglömd byggnadsställning. Men den inspirerade till att tänka nytt och annorlunda.
En vecka senare kom jag tillbaka med idén med betongskivor i genombrutet fönster, som gav fasaden en livlighet och uppmärksamhet och kanske väckte nyfikenhet. Åhlénarna blev förtjusta och förklarade genast att så skulle alla deras byggnader hädanefter se ut. Det skulle verkligen bli uppenbart var Åhléns fanns!
Man försökte hålla förslaget hemligt men snart läckte nyheten ut. Det fick våldsam effekt. Konsum och NK och även Olle Engkvists hus skulle nu också ha iögonenfallande fasader för att ta upp kampen om kunderna. NK skulle visa sin kvalitet med dyrbar granit och brons, Konsum fick en lustig fasad från Kooperativas välkända fabrik i Gustavsberg. För Olle Engkvists hus kläddes fasaden i teak likt ett av hans berömda hus på Södermalm och förseddes med vackert lysande lampglober vid taket. Allt gick med rasande fart för det var bara sju månader kvar till invigningen. I folkmun fick husen genast sina epitet. Åhléns blev "Tårtpappret", Olle Engkvists "Födelsedagstårtan", Konsums "Våfflan" medan NK:s med sin tunga granitfasad blev "Gravmonumentet". Så blev Farsta känt överallt.
Men innan Farstabygget stod färdigt, invigdes Åhlénsvaruhus i Borås och i Uppsala. I Borås väckte fasaden ingen stor uppmärksamhet. Men i Uppsala blev det storm. Pressen hängde på med stora rubriker. Åhlénarna blev oroliga. De ville inte ha skandal kring sina byggen. Hade de tagit så fel? I desperation kom några egentligen intetsägande ändringar till stånd.
När så Farstahuset skulle monteras blev det återigen storm men svagare. Krönikören Colomba skrev: "Sådana arkitekter måste stoppas om så skall ske med våld". Olle Bengtsson i DN satte ihop en bild med en amerikanare med dollargrin och fasaden för att visa dess dåliga förebild. En arkitektstuderande från Marocko blev förtjust i skapelsen och ville genast börja jobba på vårt arkitektkontor. Betongföretaget som gjorde Uppsalafasaden blev entusiastisk för idén och ville lansera den.
Efter uppståndelsen beslöt Åhléns att återgå till traditionella fasader. De vågade inte vara utmanande. Det var inte företagets policy. Det varuhus som arkitektbyrån Backström och Reinius också hade i uppdrag att rita för Klarabergsgatan i Stockholm fick i stället en fasad i granit och brons. Men har miljön vunnit något på detta? Här är meningarna delade. En del tycker huset är tråkigt.
För några år sedan gjorde ABC-nytt en adventskalender där intressanta och kulturella platser och byggnader var med. Där fick Uppsalas omdebatterade hus på Stora Torget beröm som kulturintressant. Idén med otraditionell fasad kan man nu se litet varstans i världen, exempelvis i jugendstaden Ålesund. Den i Farsta skall nu vara kvar och har fått kulturstämpel.
Det som förundrar mig beträffande Åhléns på Stora Torget är att man inte utnyttjar möjligheten att byta ut fasadelementen mot nya, fantasifulla utföranden som passar bättre än dem jag lyckades åstadkomma. Att byta till glas känns inte rätt. Glas är genomskinligt, men inifrån ett varuhus ska man inte stå och se ut. Där skall man handla. PUB:s annex på Drottninggatan i Stockholm fick en tilltalande gatufasad i glas men som varuhus blev det inte så lyckat. Något att tänka på.