Internränta eller konstinköp?
Kulturnämnden i Uppsala kommun kommer att nästa år få betala cirka 150 000 kronor i internränta. Pengar som i stället kunde spenderas på konst-inköp. Jan-Erik Wikström, vice ordförande i kulturnämnden, ifrågasätter denna ordning.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Urholkat driftsanslag
Kulturnämnden belastades därmed med en internräntekostnad (för närvarande sex procent) som varje år kompenserades med ett utökat driftsanslag. Räntekostnaden som alltid beräknas på inköpsvärdet ligger kvar år efter år och ökar genom alla tillkommande konstinköp.
Nu har kommunen beslutat att bokslutsregleringar eller andra kompensationer inte skall kunna komma i fråga för investeringar. Konsekvensen av detta blir i det här fallet att kulturnämndens budget drabbas av en växande kostnad.
Internräntan som ökar år för år kommer snart att urholka driftsanslaget för konstverksamheten.
Bildkonstens utrymme
Följden av detta blir i sin tur att konstinköpen kommer att minska. Det har tidigare ansetts vara en viktig kulturpolitisk målsättning att tillförsäkra bildkonsten utrymme att varaktigt spegla samtidens aktuella strömningar. Detta blir i framtiden inte möjligt.
Kulturnämnden har frågat några kommuner hur man förhåller sig till internräntebelastning på konstinköp, Stockholms stad liksom Gävle och Västerås tillämpar inte en ackumulativ internräntebelastning på konst. Statens konstråd som svarar för den konstnärliga utsmyckningen vid statliga myndigheter och institutioner har inte hört talas om den modell som tillämpas i Uppsala.
Frågan är varför Uppsala kommun skall tillämpa ett sy-stem som leder till minskade konstinköp och till en byråkrati som förefaller onödig. Mardrömmen är att konstinköp i framtiden ersätts av en ständigt växande räntekostnad på tidigare generationers konstförvärv.
Redan år 2004 skall kulturnämnden betala ungefär 150 000 kr som internränta i stället för att inköpa konst för samma belopp.